De har uppenbarligen haft det toppen när de varit iväg och arbetat som betesputsare av hage, Skálda och Audna. Hämtade hem två smällfeta hästar idag så de verkar ha smörjt kråset rejält. Var kanske tur att det blev en hästpromenad istället för ridning hem. Det var tillräckligt spännande att leda två hispiga hästar hem.
Så länge som jag har gått och tänkt att jag ska snickra en blomstertrappa till pelargonerna.
Och plötsligt händer det, JAG HAR SNICKRAT EN BLOMSTERTRAPPA! Det kan tyckas som en tämligen simpel prestation men med mitt ångestberg att ta mig över före jag ger mig på nya projekt är det här näst in till som att åka till månen.
Tre vangstycken uppånerpå och tre fastskruvade brädor så var det klart. Köpte brädor för att sätta som fallkant men får nog tänka om. Får klura vidare på det och hitta en lösning inom en tämligen närliggande framtid. De där krukorna lär väl åka i backen vid första bästa halvstorm.
Tyckte att blomstertrappan var hur stor och rymlig som helst när den stod klar men den är ju redan full..? Då är ännu inte alla stackars pelargoner som fortfarande står i alldeles för små och ynkliga krukor omplanterade och årets sticklingar står fortfarande i sticklinglådan.
Löpning #55 4,7 km. Eftersom Rocky nu är läkt efter kastreringen och fick sista dosen antibiotika igår blev det ytterligare ett varv löpning med honom efter det första med Fille. Fick med två av tre tonåringar också. En på cykel och en som sprang. Efter 2,5 km laggade de. Rocky och jag sprang på hela vägen hem.
Första löprundan med Rocky som vi snittat på under sex minuter per km, 5,56.
Löpning #54 4,7 km. Eftersom jag har bestämt att vara snällare med mig själv och vara glad för det som blir istället för att slå på mig själv för det som inte blir ger jag mig en klapp på axeln för att det blev en dag med löpning. Det blev till och med ett varv till efter det här så totalt 9,4 km in på löparkontot.
Fille var supernöjd att det äntligen blev springa av. Han är inte så nöjd över löppassfrekvensen. Om Fille fick som han ville skulle vi springa hela dagarna.
För fem dagar sedan var jag till osteopaten. Det har varit rätt snälla behandlingar hittills för att försöka rätta till kroppen, bland annat min sneda höft. Men, icke den här gången! Och som det har känts i kroppen under den här veckan. Som fruktansvärd träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade. Även löpningen idag kändes som att det var helt andra muskler som fick jobba. Det kan tänkas att det blir en del träningsvärk kommande dagar…
Efter gårdagens student har det varit en slapp dag. Jag var fullkomligt slut. Det har varit mycket att stå i fram till la grande finale. En fantastisk sommardag med en temperatur som passerade 30-graders strecket. Framåt sena eftermiddagen blev det en tur till havet för ett svalkande dopp. Tre tonåringar och två hundar fick jag med mig. Det var till min stora förvåning riktigt skönt i vattnet. Tonåringarna var i två gånger före det bar iväg hemåt igen.
Rocky tyckte det var väldigt skumt med det där vattnet men han följde snällt med och några simtag tog nog även han. Fille som inte är riktigt lika hög simmade mer.
Så var dagen inne, 5 juni 2019, som det har pratats om och längtats efter länge, länge, länge. Det var väl sju månader kvar när nedräkningen påbörjades i handikalendern. Så glad och stilig, grattis Mohammad!
Tack alla som kom och förgyllde Mohammads stora dag!
Skálda och Audna flyttade i eftermiddags till en veckas bete. Maja är så orolig och står och ropar efter dem. Hur ska det gå sen när Birkir och Loke ska iväg några veckor tro?
Skálda och Audna skulle transporteras till en granne tre kilometer bort för en veckas bete. Tänkte att jag rider väl dit på Skálda och tar Audna som handhäst. Det var ett bra tag sedan Skálda var ute på en ridtur. Hon var sannerligen laddad när vi red iväg. Lätt rörigt med en handhäst som var väldigt sugen att försöka sno åt sig gott gräs varhelst hon lyckades. Det gick ändå bra ända tills vi vimsade runt för att hitta var vi skulle ta oss fram mellan åkrarna. När vi kom andra gången mot den stora vallåkern blev hästarna så ystra så att det inte gick att hålla sig längre, de drog i full galopp. Det blir sannerligen rörigt att hålla ordning på en häst som rids i grimma, en handhäst i full galopp och extragrimman som hängde runt överkroppen och halkade ner. Eftersom Skálda tyckte att hon kunde dra fick hon minsann inte sluta springa när hon ville utan då fick hon allt springa en bit till så att det var jag som till slut bestämde när det var slutsprunget. Lite vardagsedge så där på slutet av dagen.
Rocky kastrerades för en dryg vecka sedan. Sedan dess har det varit beordrad krage från veterinären och ett ständigt silvertepande för att laga trasiga kragar. Efter ytterligare en totalkvaddad krage i fredags åkte jag förbi veterinären och hämtade en ny. Även den har idag sett dagens ljus för sista gången. Rocky bryr sig överhuvudtaget inte om den där kragen/tratten. Han verkligen totaldemolerar dem varpå han ser helt oberörd och väldigt nöjd ut.
Fredagens, i förrgår, totalkvaddade krage bortom räddning:
Ny fin krage i förrgår:
Lagning av nya fina kragen igår. Det här räddades med silvertejp.
Dagens totalkvaddade krage bortom räddning:
Löpning #53/2019 4,7 km. Har inte känt mig helt kurant efter Göteborgsvarvet men idag fick det vara nog med latheten efter två veckors vila. Någon måtta får det väl ändå lov att vara! Sprang ett varv med Fille. Var halvdöd innan jag var hemma igen. Jaja, bara att kämpa på. Gick sen ännu ett varv med Rocky + tonåring. Rocky har fått infektion efter kastreringen och äter antibiotika sedan i fredags så han får inte springa än men en långsam promenad blev det. Båda hundarna var väldigt nöjda att få komma ut och röra på sig. Även matten var faktiskt nöjd att vara igång igen.
Skumt det blir när bilden med selfien blir spegelvänd. Blir det alltid så tro..?
