Sen jag fick min första kamera, typ 1980 när jag var 12 och fick följa med mamma på en fantastisk resa, först en veckas safari i Kenya och sen tre veckor på fantastiska Seychellerna, har jag tyckt att det har varit så roligt med bilder och att fota, (Det kan vara så att jag hade någon pocketkamera även innan dess, det är något oklart.) Vardags-fotandet har i alla fall följt med sen dess och har fått liv i och med den här bloggen/hemsidan. Så här 46 år senare fick jag ett infall och köpte en riktig kamera. Det har jag velat göra i så många år men inte kommit mig för, förrän nu.
Alltså nog för att Gosis gärna tjatar på matten om mat men Gosis har hittat sin människa, och det är inte matten. Det är helt klart sonen som är favoritpersonen. Satt i soffan på sonens rum och Gosis kom och la sig bredvid mig, en kort stund, innan han tyckte att sonens knä var ett bättre alternativ. Där stod jag inte högt i kurs minsann.
Idag har vi haft minnesstund för mamma med en sista onsdagsfika. Hon älskade sina onsdagsfikor på Veras Café. Det hade hon tyckt om, att vi träffades och fikade på en onsdag klockan 13. Som vanligt. Hon hade också tyckt om liljorna, det var en favoritblomma. Nu står de här hemma och doftar.
Försökte mig på att ta sticklingar på tomatplantorna i höstas för att se om jag kunde lyckas hålla dem vid liv under vintern. Det gick väl inte alldeles lysande. De har fört en tynande tillvaro när de knappt ens fått vatten. Ingen kärlek eller omtanke alls. Men några stycken har faktiskt överlevt, ganska många till och med. Det måste vara i det närmaste ett under. De såg för anskrämliga ut. Men idag fick de komma ut i en pallkrage och några tomathinkar. Det blev några sticklingar också. Får väl se om det är några som reder upp sig. Årets plantor kom i alla fall ut i jord betydligt tidigare än förra året. Då fick de inte komma i jord förrän i augusti.
Började i alla fall med att rensa bort ogräset i pallkragen som var fullständigt igenvuxen. Sen på med en skottkärra hästgödsel och en skottkärra från varmkomposten, Rörde runt lite och sen på med lite jord som hade flytt ut ur pallkragen. Fråga mig inte hur den fått hjälp att göra det men gissningen går till sork.
Det var en självsådd tomat som tagit sig i varmkomposten så den fick också flytta ut i pallkragen. Det brukar avrådas från det men har så svårt att slänga sånt som kämpat på för att överleva.
Hinkarna för tomater fylls först med brännässlor i botten, sen på med jord och i med tomatplantan. Tanken är att brännässlorna är redo att bidra med näring när tomatplantans rötter kommit dit i sin utveckling. Får kanske slänga på lite hästgödsel också men det får bli en annan dag.
Tjejerna i hundgården gillar att ha god utsikt. De håller gärna till på taket till hundkojorna så att de kommer upp lite och kan ha koll på omgivningarna. När det är en ensam gäst i hundpensionatet får Ruth ställa upp som sällskap. Hon är väl kanske inte helt nöjd med den uppgiften men hon får helt enkelt ställa upp.
Ruth kom in och var skitnöjd. Ruth hade varit in i hundpensionatgästens tillfälligt tomma hundgård när hon hängde i sonens rum och stulit hennes leksak. Leksaken har återbördats till sin rättmätiga innehavare.
Här är en gäst i hundpensionatet några dagar, en trevlig holländare. Det är bra tryck i henne. Det for iväg både en hare och ett rådjur under promenaden. Det vill till att inte gå och såsa och tänka på annat när det händer grejer.
Fick sån feeling när jag kom hem från dagens liekurs med Naturmark att jag gick loss på smörblommarna i hagen med den nyknackade lien.
Slog en bra stund, så där: bara lite till och lite till och sen lite till. Fick gjort väldigt mycket i den nedre hagen även om det fortfarande är en del kvar. Var inte supernoga. Målet var att få ner så mycket smörblommor, skräppor och annat ogräselände som möjligt innan de börjar fröa av sig och blir än fler. Mycket nöjd med insatsen även om tanten var trött och sliten efteråt.
Höll på att få slag när jag nästan klippte en kajunge som låg gömd nere i gräset: Det är den stora fasan när jag är ute med vassa saker, att jag ska råka skada eller döda nåt djur. Den här kajungen klarade sig i alla fall precis på håret.
