Idag har vi haft minnesstund för mamma med en sista onsdagsfika. Hon älskade sina onsdagsfikor på Veras Café. Det hade hon tyckt om, att vi träffades och fikade på en onsdag klockan 13. Som vanligt. Hon hade också tyckt om liljorna, det var en favoritblomma. Nu står de här hemma och doftar.
När jag kom hem hade brevet kommit om att askan spridits den 8 juni i minneslunden på S:t Jörgens kyrkogård i Varberg.
Försökte mig på att ta sticklingar på tomatplantorna i höstas för att se om jag kunde lyckas hålla dem vid liv under vintern. Det gick väl inte alldeles lysande. De har fört en tynande tillvaro när de knappt ens fått vatten. Ingen kärlek eller omtanke alls. Men några stycken har faktiskt överlevt, ganska många till och med. Det måste vara i det närmaste ett under. De såg för anskrämliga ut. Men idag fick de komma ut i en pallkrage och några tomathinkar. Det blev några sticklingar också. Får väl se om det är några som reder upp sig. Årets plantor kom i alla fall ut i jord betydligt tidigare än förra året. Då fick de inte komma i jord förrän i augusti.
Började i alla fall med att rensa bort ogräset i pallkragen som var fullständigt igenvuxen. Sen på med en skottkärra hästgödsel och en skottkärra från varmkomposten, Rörde runt lite och sen på med lite jord som hade flytt ut ur pallkragen. Fråga mig inte hur den fått hjälp att göra det men gissningen går till sork.
Det var en självsådd tomat som tagit sig i varmkomposten så den fick också flytta ut i pallkragen. Det brukar avrådas från det men har så svårt att slänga sånt som kämpat på för att överleva.
Hinkarna för tomater fylls först med brännässlor i botten, sen på med jord och i med tomatplantan. Tanken är att brännässlorna är redo att bidra med näring när tomatplantans rötter kommit dit i sin utveckling. Får kanske slänga på lite hästgödsel också men det får bli en annan dag.
Tjejerna i hundgården gillar att ha god utsikt. De håller gärna till på taket till hundkojorna så att de kommer upp lite och kan ha koll på omgivningarna. När det är en ensam gäst i hundpensionatet får Ruth ställa upp som sällskap. Hon är väl kanske inte helt nöjd med den uppgiften men hon får helt enkelt ställa upp.
Ruth kom in och var skitnöjd. Ruth hade varit in i hundpensionatgästens tillfälligt tomma hundgård när hon hängde i sonens rum och stulit hennes leksak. Leksaken har återbördats till sin rättmätiga innehavare.
Här är en gäst i hundpensionatet några dagar, en trevlig holländare. Det är bra tryck i henne. Det for iväg både en hare och ett rådjur under promenaden. Det vill till att inte gå och såsa och tänka på annat när det händer grejer.
Fick sån feeling när jag kom hem från dagens liekurs med Naturmark att jag gick loss på smörblommarna i hagen med den nyknackade lien.
Slog en bra stund, så där: bara lite till och lite till och sen lite till. Fick gjort väldigt mycket i den nedre hagen även om det fortfarande är en del kvar. Var inte supernoga. Målet var att få ner så mycket smörblommor, skräppor och annat ogräselände som möjligt innan de börjar fröa av sig och blir än fler. Mycket nöjd med insatsen även om tanten var trött och sliten efteråt.
Höll på att få slag när jag nästan klippte en kajunge som låg gömd nere i gräset: Det är den stora fasan när jag är ute med vassa saker, att jag ska råka skada eller döda nåt djur. Den här kajungen klarade sig i alla fall precis på håret.
Dagen har tillbringats på en liekurs med Jenny Nilsson/Naturmark på Stättareds 4H-gård. Gick en första kurs i att slå med lie för tre år sen. Sen dess har den där lien plockats fram lite då och då men har inte tagit mig för att fixa en huggkubbe för att kunna knacka den vass igen. Så bladet var verkligen i behov av knackning. Trillade så över den här kursen i veckan och anmälde mig direkt. Tänkte att jag skulle få hjälp att komma igång med den där knackningen. Och det fick jag verkligen, en mycket bra dag och kurs! Fick efter en hel del knackande faktiskt ordning på skärpan på bladet. Får jag bara fixat en huggkubbe ska jag nog lösa det där knackandet framöver.
Förra sommaren roade jag mig med att göra en rishäck som skulle ersätta den där stängslingen på snedden genom trädgården som irriterat i många år. Fick hjälp av workawayern som var här i svinkalla mars att plocka ner det där gunnebostängslet som hamnade i en hög. Där låg det kvar. Tills idag när det var dags att börja förbereda inför besök i hundpensionatet på söndag. När stängselhärvan hade hunnit bli helt inväxt i halvmeterhögt gräs och ogräs. Note to self: Vänta inte med att plocka bort gunnebostängsel tills det är helt genomvuxet med gräs och ogräs, det är inte helt lätt att trassla ut. Det är liksom inte första gången det händer. En kan undra hur många gånger det ska ta att lära. Det blev i alla fall nästan klart innan gräsklipparen, förhoppningsvis bara tillfälligt, dog.
Rensade ogräs och passade på att ta hand om några ormbundsblad och kirskålsblommor. Kirskålsblommor är faktiskt en riktigt tålig och långlivad snittblomma. Förvaltar mammas vana att plocka enkla buketter från trädgården. Kommer nog resten av livet att tänka på mamma när jag plockar in en bukett från trädgården. Varje gång hon var här under blomningssäsong fick hon alltid med någon liten bukett från trädgården hem. Det är konstigt att det aldrig blir någon mer gång.
Gosis verkar tycka att hundgården är ett bra ställe. Det är inte första gången han är därinne och kollar läget.
