Det är inte helt riskfritt det där med löpning med hundar i vinterväglag. Allra helst när jag sitter fast bakom i ett höftbälte. Lätt att halka och fara i backen med kraft. Skulle inte våga springa, inte gå promenad heller för den delen, med hundarna utan skor med dubb i halkigt vinterväglag.
Har förr om åren skaffat mig blå stortånaglar när jag har sprungit i dubbIcebugs som mina stortår uppenbarligen tyckte var för små även om resten av jag tyckte de var något stora. Jag var så nöjd när jag köpte dem men så besviken blev jag när de inte var kompatibla med mina fötter. Förra säsongen, då när det sen inte var en enda dag de behöve användas, investerades i ett par nya dubbIcebugs. Var väldigt skeptisk och orolig att det går väl åt pipsvängen den här gången också. Igår fick jag så anledning, när vi nu har riktigt vinterväglag, att testa de nya skorna. Köpte en väldigt stor storlek för att tårna INTE skulle få någon kontakt med skon under löpningen. Och se på sjutton, det verkar fungera. Inga värkande stortår under premiärlöpningen igår. Även om skon är stor sitter den bra. Inget kanande runt i skon. Dubbarna fäster som en smäck även med två hundar modell större som drar.
Note to self: glöm inte yllemameluckerna när det ska springas i minusgrader. Det blir kallt om baken…
Inte nog med att det gick finemang igår. Dagens löprunda i ännu lite mer vinterväglag efter nattens snöande gick finemang den med. Mördarrakan på vägen hemåt var något kylslagen i motvind. Vis från en kall stackars bakdel igår kom både yllemameluckerna och ylleunderställströjan på. Det är helt makalöst vilken värmande förmåga ylle har.
Tydligen känner jag mig superledig så här en placeringsledig helg. Skulle ta upp mobilen för att fota men mobilen låg kvar hemma. Den hade jag helt glömt. Det var bra men inte blir det några bildbevis från löprundan. Kanske har den inte hänt…
