#32/2018 7,2 km. Fille tjatade från det att jag gick upp om att han tyckte att det var hög tid för en springtur. Så fick det bli. Regnet hängde fortfarande i luften men det höll sig torrt från ovan. Redan när det var ett par hundra meter kvar till där korta och långa rundan skiljer sig åt började Fille med ett försökt till ryck för den långa rundan. Min spontana reaktion var ett skarpt NEJ! Men när jag tänkte efter så varför inte. Så där några timmar före besök hos massören. Den längre rundan på drygt 7 km blev det. När jag sprungit de första fem km, ungefär så lång som den kortare vanliga rundan är, tog orken lite slut. Kämpade på ändå efter bästa förmåga. Stannade sedan för en kort pratstund med en granne, kanske max 30 s. Min kropp tänkte “Yes, nu är det färdigt med springandet!” när jag stannade. När sedan den korta pratstunden var över och jag började springa igen var det med ett rungande “Neeeeeej!”Jaja, sprang hem ändå. Vem lyssnar på sånt där trams..?
Kommentarer
No Trackbacks.