Var iväg på tjänsteresa igår och skulle flytta runt på lite grejer så där som man får göra när det är trångt som det är i en plåtis. Plötsligt lät det ett högt svosch och kom världens pust med vitt damm. Fattade först inte vad det var. Första tanken var att airbagen hade löst ut. När hjärnkontoret gått i spinn i några sekunder visade det sig vara brandsläckaren som hade sprutat släckpulver. Hur i hela friden kan en brandsläckare vara så kasst konstruerad så att den kan börja spruta pulver utan avsikt. Det ska väl vara säkerhetsspärrar på brandsläckare? Förmiddagen idag fick alltså gå till att sanera släckpulver. Det var baske mig överallt. Som tur är var det i alla fall koncentrerat bakom och under förarstolen och inte i hela plåtisen. Har nästan fått bort allt men det gick inte att komma åt överallt. Det får väl bli en rekond. Kul, det är så kul när det går så jädra bra. Eller nåt.
Som alltid vill det till att hitta det positiva med allt elände. Hundträningsbältet fick sig en tvätt. Det hade förmodligen inte blivit av i varken närtid eller sentid annars. Likaså blev plåtisen lite städad på köpet. Nya 12 V dammsugaren blev provkörd. Risken är väl i och för sig att den dör dödens död efter dusten med släckpulvret.
Frågan är vad lärdomen blir av detta? Att aldrig ha något som kan komma åt brandsläckaren? Att förvara den i något tättslutande så att eventuell incident får mycket begränsad konsekvens? En brandsläckare ska ju liksom vara synnerligen lättillgänglig. Om den nu någon gång skulle behövas.
Kommentarer
No Trackbacks.