Löpning #19/2018

#19/2018 4,7 km. Det där med att ladda för Göteborgsvarvet med att komma ut på en kort löprunda varannan vecka är kanske inte det mest optimala. Kom i alla fall ut på en igår. Dagen efter förra löprundan krampade vänster vad till nåt så förfärligt. Så där så att det inte gick att gå som folk. Det där hängde i. Har ett tag misstänkt att medicineringen för sköldkörtelsjukdomen varit för låg. Efter att länge ha förbättrats ur symtomsynpunkt har det känts som att den där positiva utvecklingen vänt. Musklerna började bland annat värka mer och kroppen kändes stressad. För en vecka sedan vaknade jag och mådde risigt. Lite huvudvärk uppå det där andra. Allt eftersom timmarna gick blev huvudvärken värre och jag mådde verkligen inte bra. Kom på att det kanske kunde vara högt blodtryck så tänkte att det kunde vara värt att kolla upp. Hade tänkt mig att bara kunna åka till min vårdcentral och stoppa in armen i en sån där automatisk blodtrycksmaskin. Det visade sig att min vårdcentral inte har någon sådan så det fick bli ett läkarbesök. Det var inget högt blodtryck men läkaren tyckte att allmäntillståndet krävde ytterligare provtagning än vad de kunde göra på en långhelg. Blev motvilligt skickad till akuten. Själv ville jag bara åka hem och vila eftersom jag tänkte att jag mest var helt slut efter för lång tid utan ordentlig sömn och kanske att medicindosen behövde höjas något.  Väl där på akuten hade de fullt upp. Blev liggandes på en brist i fyra timmar innan någon läkare hade tid för mig. Under vilotiden togs lite prover och även ett EKG så småningom. Fortfarande inget högt blodtryck eller något annat fel förutom en vilopuls på 112. Inte så konstigt att kroppen kändes stressad då. När läkaren väl dök upp hade jag fått vila mer än vad jag gjort på länge så då hade jag börjat pigga på mig. Provsvaren hade visat ett ovanligt högt värde för fritt T3, ett av sköldkörtelvärdena som provtas. Det var inte så konstigt, sa jag, eftersom jag medicinerat samma dag med just det och normalt tar jag prover direkt på morgonen med mer än 12 timmar sedan senaste medicinintaget. Akutläkaren var ung och oerfaren och hade ringt endokrinologkonsulten. Här kommer det som gör mig så orolig för hur sköldkörtelpatienter behandlas. Endokrinologens förslag till behandling var utsättning av ALL medicin, Armour Thyroid, under en vecka sedan återinsättning med en tredjedels dos per dag. För mig som förmodligen inte har någon egen funktion på sköldkörteln efter många år med hashimoto skulle det kunna göra mig fruktansvärt sjuk. Hur i hela friden kan en läkare som ska vara specialist föreslå en så oansvarig medicinförändring utan att egentligen veta speciellt mycket om patienten. Nu är jag som tur är en påläst patient som tydligen vet mer än vad specialisterna inom läkarkåren gör varför jag så klart meddelade att det där tänker jag inte följa. Den unga akutläkarens kommentar var: “Det känns bra för mig att veta.” För någon som litar på läkare hade det om det ville sig illa kunnat sluta på bårhuset. För mig återstår att försöka reda ut vad som orsakar symtomen så att rätt åtgärd kan sättas in. Har börjat med att omfördela hur jag tar medicinen efter rådgivning från kunnig person och det lutar snarare åt en doshöjning som nästa steg.

Tillbaka till träningen, löpningen gick bra. Inga känningar i vaden. Löprundan följdes av samma runda rask promenad med Hugo. Om två veckor ska jag alltså dubbla det här.

Hugo sover gott efter han fått röra på sig.

This entry was posted in Hundar, Löpning, Träning and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentarer

Loading Facebook Comments ...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

No Trackbacks.