Löpning #9 Höst 2015

#9 9 km. Tänk om jag kunde lära mig det där med lagom..? Jag tycker ju att det är ett alldeles förträffligt både ord och tillstånd, det där med lagom. Har inte mått så bra den sista tiden. Varit mycket yr och rätt svajig. Haft mycket huvudvärk och en eländig muskelinflammation i ryggslut/nacke som envisas med att bara bli värre istället för tvärtom. Har inte fått ut mig på någon löpning sen den 16 oktober och har blivit allt mer stressad över det. För att inte tala om frustrationen hos jyckarna som inte fått sina löprundor. Nu känns det ändå som att det går mot ett bättre mående och hade liksom laddat för att komma ut på en löprunda idag. Nu blev inte dagen alls som jag tänkte mig. Hästträningen drog ut alldeles för mycket på tiden och inte blev det något ätet på hela dagen förutom ett glas kombucha vid ettiden men det kan väl knappast räknas till något ätbart.  Men som sagt, hade liksom laddat för det där med löpning så det fick bli det i vilket fall. Förvarnade ungarna var jag skulle springa och att de skulle ut på skallgång och fiska upp mig om jag inte kom hem igen inom rimlig tid.

Hundarna blev överlyckliga när de insåg att det skulle bli springning av.

Fille han var så lycklig över att äntligen få springa igen så han körde skiten ur matten direkt. Första km på 4.15. Kanske inte helt optimalt efter en månads träningsuppehåll… Första varvet, 4,7 km, med ett snitt på 4,35. Det mesta av rundan gick bra. Kändes inte så jobbigt men när jag kom hem på uppfarten hemma… mådde jag illa.

Bytte hund och drog iväg med Hugo. Benen var som spaghetti. Men det går tydligen att springa på spaghettiben också. Eller springa och springa. Ta sig fram med knappt styrfart i alla fall. Vid knappt sju km kändes som en näradödenupplevelse. Tog mig framåt på ren envishet. Till slut så fick jag bli riktigt sträng. Det krävdes en hög tillsägelse till mig själv och rent av ett mästrande pekfinger i luften. Så när jag plågat mig fram till att ha sprungit i 9 km fick vi gå de sista fyrahundra metrarna hem. Det är trots allt bra att ibland vara lite snäll med sig själv. Borde kanske träna mer på det…

Hundarna är i alla fall jättenöjda och sover gott i soffan. Matten kommer nog ha känningar i kroppen om några dagar. Det där med först två varv promenad med hästar och sen två varv löpning med hundar, 4 x 4,7 km. Förutom allt det andra som hunnits med, kånkande av pelletssäckar, mockning, etc. Det tar nog allt lite på krafterna… Gissar att även matten kommer att somna ovaggad ikväll.

Återstår att hoppas på att det inte dröjer en månad till nästa runda…