En runda till, med Birkir

En får ligga i för att försöka hinna med så många hästar som möjligt en solig och fin novemberdag som denna. Näst ut var Birkir. Det gick rätt dåligt förra gången. Nu hade jag fått tips om att ha med en lång lina för att inte Birkir ska kunna styra när jag stannar p.g.a. ett för kort grimskaft. Kan meddela att det inte hjälpte… han struntade blankt i att jag fortsatte gå. Han stod fastfrusen likväl. Det tog ca en timme att komma en km, så rundan på 4,7 km tog ca. två timmar. Det är länge. Det är tålamodsprövande. Ett steg fram. Birkir frös fast. Ett eller några steg fram. Birkir frös fast. Alltså i ungefär en km. Gaaaah!!!

Men sen blev det tvärt om. Han trippade raskt framåt och studsade runt för allt läskigt. Satt upp några gånger. Det var inga bekymmer. Att gå framåt däremot… Njet! Gjorde som med Skálda. Gick en lång stund och på sträckan där det brukar gå bra satt jag upp och red. Och han gick framåt. Det gick bra så stannade och avslutade på topp. Ca 30 m ridning, av 4,7 km. Det fortsatte att gå framåt tills vi kom till ardennerflocken. Då körde vi ett fryspass igen. Men inte alls lika illa. Mattens tålamod var något prövat vid det här laget… men sedan gick det framåt och vi kom hem till slut.

Det är tur att han är väldigt söt Birkir.