Löpning #2/50 Spring time edition

#2/50 10,1 km. Kan tycka att det någon gång borde lätta och sluta vara en kamp men det är vilja och envishet som tar mig framåt. Det och hundarna driver i alla fall runt mig en mil numera. Trodde jag skulle få en hjärtattack och dö andra halvan av första rundan men intalade mig att det nog vara var magen eller nåt som krånglade. Det var det förmodligen också eftersom jag lever än. Kände av nageltrång med blodvite som följd kunde jag konstatera när jag tog av skorna. Vänster nedre vad gjorde sig påmind men höll sig hyfsat i skick. Lätt iskallt regn höll oss sällskap…

Undrar när tonåringen ska börja hänga med så jag inte behöver springa så långt varje gång. Han har börjat fälla lite kommentarer om att det kanske är dags nu när vintern passerat.