#13/50 12 km. Åkte hem tidigare från jobbet för att hinna springa medan det var ljust. Istället blev det att hantera en tonåring som gick bärsärk och sparkade och kastade saker omkring sig. Dessutom ett besök av polisen för att lugna läget. Fick alltså bli löpning när det mörknade istället. Är ändå rätt nöjd att jag kom iväg ut och springa. Om inte annat är det bra för att lugna kroppen efter anspänningen. Förra veckans total av drygt fem mil kändes i kroppen, vaderna, höfterna, höger bak som fortsätter krångla. Inte skönt alls men matade på rätt bra ändå. Fille drog som sjutton men det blev ändå rätt modesta km-tider. Efter ca 5 km såg jag nåt konstigt träd ute på åkern. Det visade sig vara en älg. Den hade kunnat välja att bara springa bortåt men VARFÖR valde den att springa fram till vägen och springa framför oss en bit innan den hade vänligheten att vika av och försvinna. Om Fille drog från början kan ni tänka vad han med sin stövarnäsa drog med en sävligt springande älg 100 m framför… Undrade när jag var hemma och bytte hund hur nästa runda skulle gå för jag var bra sliten efter de första 7 km. Men fortsatte att mala på. Nu var det så mörkt så jag kunde inte titta på klockan vilket gjorde att jag istället för att bli stressad av långsam tid tog det i det tempot som kändes efter omständigheterna behagligt. Hade inte kroppen gnällt så förbaskat hade det kanske rent av kunnat känts som lite flyt där ett tag.
Är otroligt nöjd att jag kommer iväg på mina springturer. Trots att det är knappt med tid och att kroppen gnäller.
Kommentarer
No Trackbacks.