#20/2018 4,7 km. 24an hade bestämt att vi skulle springa framåt kvällskvisten men ringde och ställde in för att han hade sträckt sig på gymmet. Skönt tyckte jag som precis hade trillat av hästen och var lite mörbultat. När jag hämtat på kortis och precis kommit hem ringde 24an igen för nu skulle vi tydligen springa i alla fall. Så fick det bli. Vad gör man inte för sina barn liksom..? Men gaaah vad jobbigt! Inte hade jag ätit och har ändrat medicineringen för min ofungerande sköldkörtel vilket gör att orken inte riktigt är vad den skulle kunna vara. Förhoppningsvis är det ett övergående problem som rättar till sig inom några veckor för att sedan resultera i bättre livskvalitet.
Kommentarer
No Trackbacks.