Ska det krångla så ska det väl krångla

Ska det krångla så ska det väl krångla. Käkade lakritskola för att försöka hålla mig vaken i natt när jag kämpade med att bli färdig med en deadline som tvunget skulle vara mottagarna tillhanda i morse. Det var en dålig idé. Det där med kolan alltså. Kollegorna var förhoppningsvis glada att de fick sitt underlag. Den sista kolan, eller snarare den sista kolan jag försökte äta, tog med sig stora delar av en tand. Lätt panikslagen ringde jag tandläkaren i morse och fick komma på ett återbud direkt. Det visade sig vara en stor lagning som kolan tagit med sig. Tur det för nu är tanden fixad igen. Behövdes inte ens någon bedövning. Mycket nöjd med det och drygt 1700 spänn fattigare.

Gick ut för att kolla till pannan när jag kom hem från tandläkaren. Då stod den och pep och beklagade sig. Överhettningsskyddet hade slagit ut och pannan stannat. Det fick bli meck med panna och sotning av densamma. Kul, verkligen kul.

Packade jag upp den nya Garmin Fenix 5S som jag beställde till ett väldigt bra pris på Black Friday. Det visade sig att jag i brådskan med deadlinen jag höll på med så klart inte kollade ordentligt vad jag beställde så det kom hem en vit klocka istället för svart som jag trodde att jag beställt. Inte nog med att det är rätt fult redan från början med vitt armband. Den kommer inte att vara vit speciellt länge här i Rucklet. Vitt är ingen bra kombo med varken mig eller livet i Rucklet. Försökte få byta den till en svart men det fick jag inte utan att betala normalpris för den nya klockan. Jaja, i värsta fall får jag väl köpa annat armband.

När jag nu traskat runt med den en stund på armen så kanske det inte är så tokigt med vitt i alla fall. Fast den är monsterstor på min klena handled. 🙂

Sen kom det allra största irritationsmomentet. Jag lyckades inte para ihop klockan med telefonen. Skulle skriva in en kod. Kom inte på att det så klart visades en kod på klockan som skulle skrivas in i telefonen. Hehe ibland är jag dummare än tåget…

Det är en del funktioner på den där klockan. Frågan är om jag kommer använda fler än några få.

 

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment

Löpning #59/2018 Rehablöpning del 2

#59/2018 4,7 km rehablöpning del 2. Jahapp det var inte första gången jag glömde stänga av runkeeper när jag kom hem… Löpning med Hugo. Eller löpning och löpning. Det går knappt snabbare när vi springer än när vi går men springer gör vi i vart fall. Femminutersintervaller blev det på Hugorundan. Vill till att inte belasta knät för hårt så att det blir bakslag. Det går så bra med rehabbandet.

Tog på pannlampa inför Hugorundan eftersom det blivit rätt mörkt. Inte för att jag använde den mer än vid möte med bilar och för fotograferande av Hugo. Det är bra med lite hjärnträning att springa när det är mörkt. Lite lagom vardagsedge när det är grus- och asfalt.

Posted in Hundar, Löpning, Träning | Tagged , , | Leave a comment

Löpning #58/2018 Rehablöpning del 1

#58/2018 7,2 km rehablöpning del 1. Eftermiddagens skypemöte drog ut på tiden men struntade i att det började skymma och drog iväg med draghunden bör mötet väl var avslutat. Ett för mig härligt löparväder, runt nollan, torrt och skymning. Det är nästan när det går som bäst. Jag har väl antagligen brått att få löpningen överstökad så att jag får komma hem igen. Så gick det faktiskt lite rappt bitvis. Det här var andra rehabpasset med promenad 5 min och löpning 10 minuter. Nu ska jag visserligen bara springa 2×10 min men det fick bli löpning sista biten hem också, ca 6 minuter till.

Under de fem minuternas promenad tror draghunden att han är ute på någon jädra söndagspromenad och irrar sniffandes runt. Sånt har vi inte tid med när vi är ute på träning!

Posted in Hundar, Löpning, Träning | Tagged , , | Leave a comment

Hejdå Stensjöstrand för i år

Tyckte att det var dags att flytta hästarna från den fantastiska hagen i naturreservatet Stensjöstrand. Hästarna tyckte inte att det var dags att flytta än även fast det redan hunnit bli slutet av november och varit frostiga nätter. De sprang helt enkelt iväg när vi nästan kommit fram till dem där uppe på berget. De var verkligen inte sugna på att åka därifrån. De sprang iväg allra längst bort i hagen. Där väntade de och tillät mot godsaksmutor att vi kom nära så att grimmor kom på och vi kunde går mot hästtransporterna. Hästarna skötte sig alldeles lysande och gick snällt på transporterna. Var nog den snabbaste lastningen någonsin när hästarna ska hem från Stensjöstrand. Det var dagens motion, en långpromenad i Stensjöstrand.

Hittade en bit lös taggtråd som låg och skräpade på marken där i Stensjöstrand. Väldigt farligt. Den är nu omhändertagen.

Posted in Islandshästar | Tagged , , | Leave a comment

Svär ve och förbannelse över prokrastineringen

Konstaterade härom dagen att jag är en mästare på prokrastinering. Ikväll svär jag ve och förbannelse över denna prokrastinering. Det dryga dygnet som jag fått barnledigt från det yngre barnet kommer att gå åt till att jobba, jobba och sen jobba lite till. Det ena rapportutkastet börjar att ta form men är långt ifrån färdigt. Den andra rapporten är ännu inte påbörjad. Det där med att jobba halvtid går så där. Är redan uppe i en full 40-timmarsvecka och många timmar till kommer det att bli före den här helgen är över.

Tröstar mig i jobbandet så här på sena fredagskvällen med lite godis. Framför allt de där goda isländska lakritschokladkolorna, Bingo, är smarriga.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En mästerprokrastinerare

Nu sitter jag här igen. Med inte bara en utan två stora deadlines på rapportutkast i början av nästa vecka. Den ena kom visserligen som en överraskning i måndags men den andra hade jag åtminstone hela förra veckan på mig att få undan också. Men inte! Nehej då, det är först med kniven på strupen och det riktigt brinner i knutarna som berget av prestationsångesten blir hanterbar och jag sätter mig framför datorn och det rasslar till. Betar av nästan hela den här arbetsveckan på en dag fast inte kommer det att räcka. Nu blir det bråda dagar fram till måndag. En mästerprokrastinerare, det är vad jag är.

Har åtminstone sällskap på kvällsskiftet som är av den tystare sorten här i arbetshörnan i soffan. Förutom Hugo som snarkar.

Posted in Hundar, Katter | Tagged , | 1 Comment

Löpning #57/2018 Rehablöpning del 2

#57/2018 4,7 km rehablöpning del 2. Så varv nummer två med Hugo. Vågade mig inte på att öka löpningen även på andra varvet. Är ju lite rädd för den där sjukgymnasten även om jag är släppt vind för våg nu. Höll mig till det förra med 5 min promenad och 5 min löpning. Hinner med tre intervall löpning på den här rundan och lyckas få in alla tre backar som finns i varsitt löpintervall. Inte går det fort med Hugo men det går i alla fall framåt.

Det blir totalt lite drygt 45 minuters löpning varvat med promenad. Kanske tur det är slut med sjukgymnasten, det hade jag nog inte vågat berätta. 🙂

Knappt en mil till jämfört med dagens träning så har jag gjort Göteborgsvarvet.

Posted in Hundar, Löpning, Träning | Tagged , , | Leave a comment

Löpning #56/2018 Rehablöpning del 1

#56/2018 7,2 km rehablöpning del 1. Kände efter riktigt ordentligt och nog var jag lite sjuk så att jag skulle slippa löprundan..? Nähäpp, det var jag inte! Ut i ett härligt krispigt, frostigt väder. Så tänkte jag ända tills jag kom på att jag satt fast i andra änden av en galen draghund och frosten var halkig. Höll mig på benen men frågan om lämpliga skor för halkigt underlag i kombination med galen draghund aktualiserades. Tips någon på sköna skor med lågt drop och bra grepp mot underlaget?

Det var dags att snäppa upp rehablöpningen till 5 min promenad och 10 minuter löpning varvat. För att hinna med två 1o-minuters löpintervall fick det bli en längre runda, 7,2 km. Slirade som vanligt lite på det där schemat och sprang de sista sex minuterna också så att jag skulle komma hem någon gång. Gick förvånansvärt bra. Blir kanske tyngre nästa gång. Något värre nu fram på kvällskvisten. Knät är inte helt med på noterna.

Posted in Hundar, Löpning, Träning | Tagged , , | Leave a comment

Vackra Bess lämnar vackra minnen

Hon var den vackraste av dem alla, Bess. Nu har vi bara minnen kvar.

Det var Bess som blev påkörd i torsdags. När jag promenerade hem med hästen efter den alldeles fantastiska strandritten idag så låg hon där i diket. Hämtade hem och begravde henne.

Även om jag direkt kände på mig att det var Bess redan under telefonsamtalet om den påkörda katten och hon inte har kommit hem sedan dess har jag ändå hoppats att det inte skulle ha varit Bess. Varenda gång jag sett en katt har jag kollat för att se om det var Bess. Till och med nu när hon är konstaterat död och begraven hajjar jag till varenda gång en katt kommer för att jag hoppas att det är hon.

Det tar hårt när djuren går bort. Varenda gång.

 

Posted in Katter | Tagged | Leave a comment

En fantastisk strandritt

Det blev ett alldeles fantastiskt väder och en lika fantastisk strandritt. Havet hade dragit sig tillbaka sedan ritten i onsdags. Det var nästan så att det gick att rida till Danmark. Det var inga som helst problem att ta oss förbi utloppet av ån Törlan. Det som i våras blev en passage med vatten upp till magen på hästen var nu kanske 10-15 cm. Det blev en lång tur på stranden och sedan en lång runda tillbaka igen. Skálda var så duktig. Hon har nog aldrig varit ute på en så lång ridtur förr och inte är hon speciellt tränad för det heller. Hon kämpade på bra och är en riktigt trevlig häst!

Som grädde på moset tror vi att vi såg en havsörn. Det var i vilket fall en gigantisk rovfågel.

God lunch och trevligt sällskap. En fantastisk dag!

  

 

Posted in Islandshästar | Tagged | Leave a comment