Nu är det en vecka sen jag vaknade upp på påskaftons morgon kl 5 och hela världen gick i spinn. Allt bara snurrade som en jädra karusell, mådde fruktansvärt illa och hade tappat all balans. Låg i fosterställning och vågade inte röra mig mer eller mindre i ett dygn. Det tog ytterligare två dygn tills jag var hyfsat på benen igen. Det verkar som att det var kristallsjuka, godartad lägesyrsel. Det måste ha varit en otrolig påfrestning för hjärnan som fortfarande har det lite jobbigt. Dessutom är jag skräckslagen att det ska komma tillbaka. Det här har varit en förfärlig upplevelse.
Lärdom: Det går inte att vila bort yrsel. Det vill till att försöka hålla igång efter bästa förmåga. Hjärnan behöver lära sig lita på intrycken igen.
Kommentarer
No Trackbacks.