Underlaget skiftar minst sagt. Det är inte enkelt det där med skoval inför löpning vintertid på hallandskusten. En vecka tidigt i januari har det gått från barmark till frostigt till isgata till barmark till snöblask.
Måndag barmark.
Tisdag frostigt.
Torsdag isgata.
Fredag barmark, 2 plusgrader och regn på tvären. Svinkallt och därmed nygammalt personbästa på kilometertiden.
Söndag snöblask.
Så var första steget av tvåstegsraketen avklarad. Morgonens uppkörning för körkort med behörighet C1 blev godkänd. Nu får jag köra medeltung lastbil och personbil upp till totalvikt 7500 kg. Då är det bara sista delen kvar, tungt släp efter medeltung lastbil C1E.
Någon katt har arbetat hårt och hade lämnat hela två stycken möss, eller vad det nu är, till matten på badrumsgolvet i morse. Det kan också ha varit en demonstration mot att matten tagit sovmorgon och katterna därmed fått vänta på frukosten. De jobbar på mina skadedjursbekämpare.
Äntligen har jag fått koll på hur dieselvärmaren till Vovon fungerar, så jädra skönt att slippa skrapa rutor! Det tog bara drygt 2,5 år…
Höll på att få hjärtstillestånd när det låg en rejäl, vad jag tror, vattensork på hallmattan där jag skulle sätta ner foten. De sköter sig skadedjursbekämparna. Det är förmodligen en duktig jägare till katt som tagit in den. Sen har Razzla stulit den. En mycket nöjd Razzla tills matten stal den.
Det skiftar snabbt. För några dagar sedan var det full vinter med mer snö än vi haft här på hallandskusten på många år. Idag var nästan all snö borta och gröna åkrar. Riktig vårkänsla. Det kommer att bli en dryg vinter…
Kunde i alla fall lämna dubbskorna hemma när vi kom ut på en löprunda när Razzlas trampdyna verkade tillräckligt hel för att hålla. Tur att hon fick komma ut och springa. Hon blir synnerligen stirrig när hon ska vila.
Det är inte helt lätt att ta mig ur soffan för att komma i säng när det ser ut så här.
Jo det var ju det där med skokartonger. Saga sover gott.
Jaha så var det Razzlas tur att trampa sönder en trampdyna. Det blödde ganska bra. Lyckades efter en del möda få henne att vara tillräckligt stilla för att få på ett tassbandage och en tratt. Hon var INTE speciellt nöjd med den där tratten men de vänjer sig förvånansvärt snabbt med tratt. Det där med tassbandage däremot på en hyperaktiv hund som Razzla, det fungerade inte. Försökte så gott det gick i flera omgångar. Hon fick även på den fina stöveln när hon gick ut. Det tog väl 30 sekunder ute innan hon hade fått slängt av både stövel och bandage. Sen hade vi några vändor där det slutade blöda för att hon sen drog up det igen men som tur är verkar det läka fint. Redan nu efter två dagar börjar matten andas ut och hoppas att det inte går upp igen.
Det finns en mycket bra anledning till att det sällsynt blir den här rundan när vi är ute på våra löprundor jag och hundarna. Inte för att hundarna bryr sig, men den här matten har det motigt när vi kommer till monsterrakan, som typ är halva rundan, och baske mig aldrig tar slut. Tror det typ är 2 km rakt fram i svagt uppförslut. Gärna i motvind som det varit de senaste dagarna. Det är verkligen INTE favoritrundan men i det här vinterväglaget känns den ändå som ett bättre alternativ än åsnerundan, där det antagligen är mest tung slaskig snö med tanke på hur det pulsades där för en vecka sen.
