#52/2016 4,9 km med Hugo och Skálda. Runda nummer två. Hade tänkt springa med bara Hugo men var rätt slut efter första varvet med Fille så tänkte att jag tar med hästen också så kommer det inte bli så mycket löpning. Det hade inte behövts för Hugo var den som sinkade mest. Han var trött och det är den som är tröttast som bestämmer tempot. Knappt styrfart men ändå löpning under en stor del av rundan. Skálda fick jag dra med nästan hela första kilometern men sen kom hon på att det var springa hon skulle göra och gjorde så. Riktigt trevligt!
Den här gången skötte hon sig så fint Skálda så det blev en fikapaus med gott grönt gräs efter ca tre kilometer. Hugo fick en stunds vila också så att han skulle orka sista biten. Inte för att det blev så mycket fart efter pausen heller men han fick i alla fall lite vila.
Ibland, eller snarare rätt ofta, undrar jag varför i hela friden jag fortsätter att utsätta mig för det här med löpning. Är så avundsjuk på dem som upplever löpningen som en fröjd. För mig är det rent av rätt plågsamt och för det mesta tvingar jag ut mig att springa. Mest hela kroppen skriker NEEEJ, men ändå vet jag att fördelarna överväger nackdelarna. Det är bra för hjärnan och hjärtat och hundarna blir överlyckliga när de får komma iväg på en löparrunda. Med envishet har jag sprungit många mil och fler kommer det att bli!
Det är inte riktigt lika trevligt för de stackars tårna, det här med löpning. Idag uppstod tydligen blodvite…
Kommentarer
No Trackbacks.