Löpning #47/2016

#47/2016 3,7 km. Konstaterade efter provrundan i förrgår och efter gårdagen med jobb att fotleden inte blev sämre av den lilla springturen än när den “bara” belastas med normalvardagen. Same shit liksom. Så då passade jag på att ta ännu en kort provrunda innan jag skulle till naprapaten idag. Det går snabbt utför vid löpvila så det känns ändå bra att hålla löpningen åtminstone hjälpligt vid liv.

Så kom jag till naprapaten som försöker rätta till högersidan efter fallet från hästen (som inte har något med fotleden att göra). Berättade glatt att nu hade jag faktiskt kört två korta provrundor löpning. Han slängde en snabb blick på foten och sa skeptiskt, med den där foten..? Jaaa svävade jag lite, var det inte en bra idé?  Nej, det är för svullet och för tidigt kontrade han. Meeen, svävade jag på, svullnaden blir ju inte sämre av den där lilla rundan än när jag bara är på jobbet och det är bra för resten av kroppen? Nåja, du kommer ändå inte lyssna på mig så känns det bra för resten av kroppen och framför allt om det släpper det spända axelpartiet något så spring lite då… kom det motvilligt.

Jag tycker att svullnaden ändå gått ner även om det är en bit kvar tills den är borta helt. Det onda inuti är ungefär lika. Ingen höjdare… men det är svårt det där med avvägningen mellan vila och att vara igång. Många gånger är jag övertygad om att det är bättre att hålla skadade kroppsdelar i rörelse än stillhet. Just med den här fotleden känns det kluvet vad som egentligen är bäst.