Löpning #11 Höst 2015

#11 10,1 km. Ännu en dust med träningsvärken… det som inte dödar, härdar..? eller är det inte så..?

Med blåst och regn på tvären gav jag mig iväg för ett första varv med Fille, 5,4 km. Vågade mig inte på det vanliga varvet eftersom det blir rätt geggigt och med en draghund fastspänd runt höften kan det bli lurigt med halkigt. Vill inte gärna bli dragen vält. Det har nämligen hänt att det blivit en liten halktur på gegga med en landning på ändalykten… så det undviker jag att upprepa. Det där att springa på Hallandsslätten när vinden tar i ända från Danmark, det är en utmaning. Ungefär som att springa i konstant uppförsbacke. Vid en km började träningsvärken i låren göra sig påmind. Började alltså. För att sen eskalera. Och då hade jag 9 km kvar…

Bytte hund till Hugo och vi gav oss iväg för varv nummer två. Med Hugo fick det bli det gamla vanliga varvet, 4,7 km. När RunkeePer vid sju km deklarerade ett snitt på 5,12 och första tanken var, fy farao så dåligt, fick jag bannor och order om att vända tankebanan. Ett snitt på 5,12 min/km efter sju km när jag har en kronisk ämnesomsättningssjukdom, muskler som inte riktigt fungerar som de ska, började närma mig blodbrist för några veckor sen, svår träningsvärk samt regn och blåst på tvären, då är 5,12 min/km efter 7 km fasiken så bra! Sen tappade jag till 5,26 på hela dryga milen och det får nog faktiskt också räknas till fasiken så bra med tanke på dagens förhållanden.

Buskatten Ubbe Snubbe tyckte inte att matte skulle ut och springa alls. Han ville att matte skulle stanna hemma och busa istället…

Alltså jag älskar mina Nike Free Flyknit. De är helt underbart sköna. Förutom kanske när det är just sånt här blött väder. De höll sig i och för sig förunderligt torra rätt länge men sen blev det blött. Men ändå inte så där blött och kallt om tårna så att det blev jobbigt. Nej, de får klart godkänt trots det våta. Snygga prickiga tights fixade tydligen underlaget till också.

Att jag sen bara hoppade direkt i ridkläderna efteråt och gick ännu en runda på 4,7 km med hästar och grannar, det får bli nästa blogginlägg. Men det kanske skulle kunna vara så att jag är lite för envis för mitt allra bästa… men bara kanske. 🙂