Löpning #10 Höst 2015

#10 9,4 km. Ajajaj, varför gör jag detta mot mig..? Jo just det, för lyckliga hundar så klart! Ju längre tid det går mellan löprundorna desto stirrigare blir de. Nu sover de gott ikväll i alla fall. Gissar att även matten kommer att sova gott i natt. Efter förra rundan för fem dagar sen som var den första på en månad har det där med trappor inte varit någon höjdare. Träningsvärken har inte varit nådig. Tyckte att den där träningsvärken ändå hade gett med sig, så för lyckliga hundar drog jag på mig löparkläderna efter jobbet. Kändes rätt bra i början… men sen. Ajajaj! Som den kom tillbaka den där träningsvärken. Med kraft. Vid tre km var det riktig eländigt men sprang på och försökte hålla så tempot så långsamt som det nu går med draghunden Fille. Bytte hund och funderade allvarligt på hur de där spaghettibenen som gick nerför trapporna från farstukvisten skulle lyckas springa ett endaste steg till, för att inte tala om ytterligare 4,7 km. Lyckades lägga mig i ett mala på-tempo och under ett väldigt dividerande med mig själv om hur länge jag skulle försöka hålla ut med det där malandet, sprang jag på även hela andra varvet. Det är ändå rätt fascinerande vad kroppen är förmögen till om du är tillräckligt envis.

När jag var ute före rundan för att öppna upp stängslet noterade jag att det var kallt, frostkallt. Hade inte riktigt klätt rumpan för det. Rotade fram yllemameluckerna men orkade inte kränga av tightsen så mameluckerna åkte på utanpå. Det var kanske tur att det var mörkt när vi sprang…