#4 9,5 km. Jaaaa, jag sparkade ut mig, jag sprang, jag överlevde! Det går sannerligen trögt med den här löpningen. Snittar på en knapp mil var femte dag den här hösten än så länge. Ingen lysande frekvens direkt men jag tar mig ju i alla fall ut. Hur motsträvigt det än är… det är bra, väldigt bra.
Vid tre km började det gå trögt. Vid sex km fick pannbenet börja jobba hårt, började frysa och domnade från höfterna. Ingen direkt mysig känsla. Vid nio km hade jag fått lite vila eftersom Hugo sinkat så då blev det lite högre benlyft och ett något högre tempo.
Det är verkligen skillnad på hund och hund. Hugo är dödstrött efter springturen. Fille har varit hemma och vilat en halvtimme och undrar om det inte är dags att springa mera nu, full av energi och bus…
Kommentarer
No Trackbacks.