Löpning #1 Höst 2015

#1 9,5 km. “Vilken seger” tänkte jag när jag sprang ner på vår grusväg och nästan var hemma igen efter löpningen idag. En seger över kroppen och psyket. Kroppen har börjat bråka allt mer igen. Måste försöka ta tag i att försöka få bättre hjälp från sjukvården för att rama in vad som felar. Hypotyreos är oerhört komplext att försöka få må så bra som möjligt med. För lite sömn gör väl förmodligen inte saken bättre. Det har i alla fall inte blivit någon löpning under hela arbetsveckan. Har helt enkelt varit för dålig när jag kommit hem efter jobbet. Hade förhoppningar att massagen i torsdags skulle göra gott för muskelinflammationen/stelheten och det onda i nacke/rygg. Det gjorde gott för stunden men tyvärr ingen vändning. Har ändå varje dag inställningen att försöka ta mig ut att springa. Så även idag. Vaknade med än värre känningar i nacke/rygg och en kropp som inte alls tyckte livet var ljuvligt. Efter lunchen och en timmes jobb i soffan kändes det ändå som att det kanske skulle kunna gå. Så på med löparkläderna och ut, fort innan jag ångrade mig igen…

Fille är alltid superlycklig att få komma ut och springa. Efter en veckas vila var det full ös medvetslös framåt första km, 4:19 tempo. Som tur är lugnar han sig något efter ett tag men vi snittade 4:35 på 4,7 km. Det är bara att försöka hänga med efter någon form av förmåga…

När jag varit inne och bytt hund kom Hugo och jag ut till regn. Det stör i o f s inte mig. Framför allt inte när det inte blev värre än ett lätt och relativt varmt höstregn. Trivs väldigt bra med luften som blir då. Med Hugo går det bitvis med knapp styrfart. Kom på mig själv att när det gick långsamt köra höga benlyft och träna på framfotsisättningen.

Före: Väldigt nöjd med beslutet att kränga på löpkläderna för löpning.