Löpning #13 Sommar 2015

#13 3,8 km. Det blev inte långt men jag tvingade mig ut och springa i alla fall. Hade det inte varit för att det skulle ha blivit ytterligare ett hundmöte i det rätt trånga spåret i skogen hade det blivit ett varv till med Hugo men det blir inte alltid som jag tänker mig. Eftersom Fille hade ont i höger bakben, förmodligen något i lårmuskeln, i förrgår var det lite veligt om vi skulle springa alls idag. Det är så svårt med djuren som inte kan berätta hur det känns eller var de har ont. Men han markerade ingenting i går och inte heller idag och for omkring som vanligt igen här hemma. Vågade inte köra en femma så det fick bli att ta bilen till spåret. Fille fick springa bara ett ynka varv till hans stora besvikelse. Tänkte att det kunde vara lagom med knappt 2 km som första dos efter vad det nu var det där onda i förrgår. Så var det Hugos tur. Vi kom ikapp ett gäng med hundar som hölls av två personer. Det var en fyra-fem stycken hundar, modell små till mellanstora. Det var verkligen en hundröra där så Hugo och jag stannade några meter ifrån för att de skulle få ordning på jyckarna och stå stabilt. Den ene som höll i de två mellanstora hundarna tappade balansen och drös omkull. Rätt som det var kom det en sån där liten äcklig råtta, typ Chihuahua, farandes ut i ett sånt där löplinekoppel. Hann tänka att “du är inte rädd om livet du inte…” innan de fått stopp på den bara någon halvmeter från oss eller så. När det verkade så stabilt som det kunde bli med ett gäng hundar som hängde utfallande och skällande i kopplet tog vi oss i alla fall förbi. Med tanke på omständigheterna skötte sig Hugo riktigt bra. Det är inte ofta mina hundar är dem som det är mest pli på… 😉 Nåja, ett sånt möte hade jag inte lust med igen så det fick alltså räcka med ett varv även för Hugo. Han är ju egentligen rätt trött redan på den träningsdosen.

Som plåster på såren för det ynkliga springandet fick jyckarna varsitt stort skinkben som tröst när vi kom hem.