#6 9,4 km. Det blev lite vardagsedge på första varvet med Fille. För första gången på en sisådär fem år har nu Fille och den svenskdanska gårdshunden Nicke hälsat på varandra och inte bara hysteriskt velat hälsa på varandra. Nicke lyckades nämligen hur smidigt som helst åla sig ur selen och kom springandes. Höll andan en stund för hur det där skulle gå men efter lite morrande och sniffande så var de färdiga. Nicke fick snällt hoppa i selen igen och vi kunde springa vidare. Ska bli mycket intressant att se hur det går vid nästa möte eller när vi passerar grannarnas. Om det lugnat ner spänningen…
Hugos varv flöt på utan några större incidenter. Annat än att det gick rätt segt. Det skulle ju kunna vara en bra sak eftersom jag tyckte det var förskräckligt tungt och jobbigt idag. Men jag vill egentligen försöka mata på så att jag slipper ifrån plågan någon gång… att dra ut på det genom att springa långsamt är inte riktigt min grej. 😉
Hur kan 1,5 veckas löpningsuppehåll göra att det känns som att det är som att börja från noll igen..?
Kommentarer
No Trackbacks.