#20/50 10,8 km. Var i valet och kvalet om jag skulle våga mig ut med draghunden Fille. Snöade så där lite snöblaskigt, halkigt på vägen hem. Bestämde i alla fall att löpning fick det bli… lite vardagsedge så där. Var lurigt underlag som sjutton första biten men sen rättade det till sig hyfsat. När det var ett par km kvar började det snöa småspik. Så där på tvären så det riktigt stack och gjorde ont i ansiktet. Överlevde rundan med draghunden som väl var…
Bytte hund till Hugo. Småspikssnöandet gav med sig nästan per omgående vi drog iväg. Sen lunkade vi på. På ungefär samma ställe drog nästa piskande småspikssnöande igång. Så även de här två sista km led vi i ovädret. Var iskall innan vi var hemma igen. Det enda positiva med det där vädret vara att vi nog ökade tempot något igen… av ren och skär hemlängtan.
Vädret har egentligen ingen större betydelse. Springer i stort sett i vilket väder som helst, sol, regn, regn på tvären, snö, blåst… eller ja, när det närmar sig stormstyrkor, då stannar även jag hemma. Det som är kinkigt är underlaget. Om det finns risk att halka. Är så oerhört rädd att jag ska skada mig så att jag inte ska kunna fortsätta springa med hundarna. Det här halvdana underlaget, nära nollan, inget rejälare lager med snö eller is och risk för halka. Då är det ångest när jag ska fatta beslut om jag vågar mig ut eller inte. Att sitta fast bakom en stark draghund och halka kan vara rent livsfarligt…
Kommentarer
No Trackbacks.