#6/50 10,9 km. Du vet den där känslan när du springer in i väggen av motvind och vet att de närmsta 2,5 km kommer att vara precis likadana… eller du kanske inte alls vet om du inte sprungit i blåsväder på slätten, men då kan jag berätta att det inte är upplyftande. Inte upplyftande alls faktiskt. Sen att ge sig på ÄNNU ett varv och springa in i samma motvindsvägg… en gång till. Jaja, det är tur enveten står präntat i pannan…
Inte gick det snabbt men det går framåt i alla fall i blåsvädret.
Utan de där hundarna som verkligen är övertygande som motivationsfaktorer skulle det nog inte bli någon löpning överhuvudtaget. Idag krängde jag på mig merinoullslångkallingarna under vintertightsen för att försöka hålla bak och baksida lår varma men det hjälpte föga. De var fortfarande iskalla och ont ont. Knappt så jag kan lyfta benen på slutet, stumt.
Kommentarer
No Trackbacks.