Löpning #30/50

#30/50 10,3 km. Hade planerat för en springtur men vaknade och hade en förfärlig hosta. Tänkte att jag kanske var förkyld så jag la springandet åt sidan och hinkade te. Efter några timmar när jag satt i soffan och gillade alla hurtfriska löppass så här på julafton på sidan för utmaningen 50 löppass på 100 dagar, kom jag på att hostan faktiskt lagt sig och det nog visst kunde bli en springtur. Speciellt förkyld var jag då inte…

Med tanke på vurpan sist i geggan försökte jag lugna den supertaggade Fille så att han inte skulle dra vält mig idag igen när vi drog iväg. Han drar med full kraft i i selen i galoppsprång framåt i början… Gick bra de värsta första 50 m men för att undvika onödiga risker valde jag en annan runda med minimal geggrisk. Blev istället en kamp mot ett väldigt blåsväder här på Hallandsslätten. Bytte hund och en runda till med Hugo. Hej och hå vi matar på…

Är rätt förvånad att inte de två baljorna te ställde till med något hållbekymmer. Har historiskt haft enorma problem med att få håll. Har varit ett fasligt schå att hålla minst två timmar mellan födointag och träning. Nu håller jag på att testa gränserna för hur snart inpå mat/dryck jag kan springa. Är det så att det kan ha med träningsformen att göra? Ju mer vältränad desto mindre viktigt blir det att passa tiden mellan mat/dryck och träning? Eller kan det vara så att det har med ämnesomsättningen att göra, att undermedicineringen/felmedicineringen av hypotyreosen orsakade det? Eller är det bara slumpen..?

Känner mig otroligt nöjd att jag kom ut och sprang. Dessutom med hyfsad fart i benen för ett blåsväder av den här storleksordningen. Tråkigare är värken i kroppen efteråt…

Har lite svårt att smälta att jag på 54 dagar har sprungit 30 gånger. Dessutom med milen som normaldistans. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle hänga med så här länge och dessutom med några pass tillgodo. Tack för motivationen alla löpargalningar! 🙂

Nu får det bli en avslappnad fortsättning på den här julaftonen.

God Jul!