Löpning #24/50

#24/50 12,7 km. Skulle väl egentligen haft en vilodag men snöslasket hade regnat bort igen så jag kunde springa med mina Saucony Kinvara 3 och kanske slippa mer ont i höger stortå så det blev liksom ett passa på tillfälle. Fille var som vanligt överlycklig för att få komma ut och springa så han hade så brått så brått. Jag hängde på bäst jag kunde och det kändes faktiskt riktigt bra så jag tänkte att jag hänger väl på så gott det går så länge jag orkar. Den fruktansvärt tunga rundan igår var ett minne blott och så länge jag orkade! Mer eller mindre de första 7,2 km med Fille gick som hejsan. Även sista km när han tycker att vi gott kunde springa mera och knappt drog alls. Vände hemma och bytte hund. Satte av i ett hyfsat tempo även med Hugo. Där har jag noll draghjälp utan får springa på bäst jag kan själv. Var en helt annan energi idag så jag körde samma taktik även på andra rundan, kör på så länge det går. Ungefär tre km orkade Hugo i det något rappare tempot, sen kroknade han. Även jag, hade nog orkat springa fortare men på våra löprundor lyder lagen tröttast bestämmer tempot. Vi höll oss i alla fall under 6 min tempo även de där sista två, så det är helt ok.

Gårdagens springtur och dagens var som natt och dag. Även om gårdagens var i dagsljus och dagens i beckmörker med pannlampa. En sån tung och deprimerande runda igår och en full av energi idag. Hade knappt ätit under dagen. Var på lunchseminarium där det serverades endast sallad, inte mycket till uppladdning för springtur. Precis över nollan, knappt vind, duggregn. För mig vad det verkar ett alldeles perfekt löparväder. Det är när det är så här som jag springer som lättast. Kändes t o m som att jag skulle ha orkat springa några km till. Trots att jag var kall och ett tag syntes knappt var vägen var trots pannlampa, verkligen beckmörkt!

Det här är draghunden Filles bakdel… det är rediga lårmuskler han jobbat upp med mig i snöret. Det är inte helt lätt att fånga honom på bild, han är sällsynt still. Fick engagera tonåringen till gos för att lyckas…