Träning och pelletskånkande

Vet i sjutton om den där pulsklockan är så bra..? Nu lever den om lite som den vill igen. I förrgår hoppade den hej vilt första halvan av springturen. Idag tog jag lite mer blågel men den fick spunk framför allt på slutet i alla fall. På slutet är det dessutom svårare att skylla på kontaktproblem. Eller så kanske jag ska börja bli allvarligt oroad för mitt stackars hjärta..?

Springandet då? Jo, första varvet med Fille gick som sjutton som vanligt. Valde det något kortare varvet som för det mesta inte ger några hundmöten. Vände hemma och bytte hund. Hugo orkar inte hålla uppe farten hela rundan men det går hyfsat i början sen varvar han med långsammare och snabbare.Den sista biten hem släppte jag Hugo och orkade faktiskt öka lite. Så även om jag lufsat runt nästan en mil orkade jag öka något på slutet. Det kanske är så att jag är uppe i att en mil kan vara normalrundan. Det trodde jag aldrig…

Dröjde ända till en bit in på andra varvet innan höger bakdel började göra sig ordentligt påmind om dess existens. Undrar hur länge det där tänker hålla på att krångla..?

Ett härligt höstväder, milt och lite sol mellan molnen. Blåste gjorde det dock som vanligt. Fegar lite och sprang med mina Saucony Kinvara 3. Barfotaskorna ligger på hatthyllan…

Valde samma runda med Hugo som med Fille. Var synnerligen nöjd med det beslutet eftersom det började poffa från skjutglada med gevär bortifrån Askhultshållet. Min outfit när jag springer är kanske inte så vacker men träffas jag av ett skott så kan de åtminstone inte skylla på att jag inte syntes… Tycker verkligen att det är obehagligt med alla dessa bössor som är ute och avfyras.

Värmde upp inför springturen med att kånka in 28 säckar à 16 kilo från stora porten i ladan till pannrummet. Det blir 28 vändor fram och tillbaka det… men nu är det fullt i magasinet och några säckar står redo att fyllas på i pannrummet.