Löpning #56 & 57/2019

Det går så där med löpningen. Det har varit mycket att fixa med. Huset fullt och dessutom varmt. En dryg vecka sedan sist men idag tog jag mig ut igen. Rocky hade en del överskottsenergi och då är löpning ett ypperligt botemedel. Sitter dessutom med en deadline på en minimal variant på due diligence på en vindpark som ska vara färdig imorgon bitti. Det brukar vara en bra motivator. Det är det där med prokrastinerandet…

Löpning #56 4,7 km. Första varvet med Fille som var så överlycklig att han rispade min arm med klorna före jag fick på honom dragselen. Han kutade glatt iväg i ett jädra tempo som vanligt. Han verkar inte berörd överhuvudtaget av att den dåliga frekvensen på löprundor. Det hade varit trevligt om matten hade samma energi och kondis… I en av löpargrupperna på fb jag är med i har det diskuterats lågpulsträning den här veckan. Att springa och kunna prata samtidigt. Fick ett telefonsamtal när jag var nästan halvvägs som först efter dryga 12 minuter avslutades. Det är i stort sett halva rundan. Det var allt annat än lågpulsträning. Snarare maxpulsträning, att springa, hålla telefonen vid örat, prata och dessutom hänga med en snabb draghund. Var helt slut när jag kom hem och då skulle jag bara byta hund och köra en lika lång runda igen.

Löpning #57 4,7 km. Var verkligen inte upplagd för ytterligare en runda. Den där första med telefonpratandet hade fullständigt tagit musten ur matten. Men har en hund sprungit behöver får det bli en runda även med nummer två. Kämpade på tappert i ett långsamt tempo. När klockan skvallrade om att vi sprungit en kilometer försökte jag övertyga mig själv med ett hurtigt “nu är det bara knappt fyra km kvar”. Det funkade rätt länge tills den där tanken liksom smög sig på, att det går faktiskt att sluta springa och gå sista biten hem. Och jag vet att jag hade klarat att springa även de sista 500 metrarna hem men har den där tanken om att gå slagit rot är den svårövertalad, så det fick faktiskt bli promenad den  sista biten. Det gick ju det med.