Det är inte ofta Razzla och Ruth är stilla men ibland händer det. Åtminstone en kort stund. På kommando. Alla tre hundarna, Rocky, Razzla och Ruth, ligger plats. Det är också en form av aktivering. Att ligga still. Både svårt och jobbigt.
Efter ovädret i eftermiddags med blixtar och dunder så att huset skakade, dessutom ett ordentligt skyfall, ramades Rucklet in av regnbågen.
Det blev träning av skogsspår för Ruth. Är så fascinerad över hur hundar kan spåra på det här viset. Hon tar inte mycket mer tid på sig att spåra samma sträcka jag gått i ganska raskt tempo. Samtidigt som hon tog alla fyra apporter. Grusvägen på tillbakavägen var svår men annars gick det som hejsan.
Hemma brukar det vara ganska trångt i soffan. I natt kommer jag inte behöva trängas… ett gigantiskt hotellrum helt för mig själv.
Det är inte lätt att jobba med en schäfertik i knät. Matten är populär, helt omgiven av hundar ikväll. Rocky, Razzla och Ruth.
Satt fridfullt i soffan och skrev på en inlämningsuppgift på en av kurserna jag roar mig med för tillfället, Hundens beteende SKK. Det lät misstänkt rörigt från köket så jag kikade upp och funderade på om det krävdes någon form av åtgärd. Då dunsade något in i huvudet. Blev så rädd så jag höll på att slå ut en framtand på datorskärmen som for ihop. Förvånat tittade jag ner i soffan mellan mig och Rocky. Tillbaka tittade en ännu mer förvånad fågel. Attackerad i soffan… av en enkelbeckasin..? Åtminstone tror jag att det kanske var en ung enkelbeckasin. Hur sjutton har katten lyckats få tag på den där, burit hem den och in genom kattluckan hela vägen till köket..?
Efter den stackars fågeln togs in har katterna kommit in med två möss, levande, som Razzla, den superduktiga musjägaren, som tur är snabbt fångat in och oskadliggjort. Nog för att jag gillar djur men det finns ju gränser kan jag tycka. Katterna verkar ha annan åsikt.
Det blir väldigt mycket tid framför datorn och möten i det nya jobbet. Då blir det än viktigare att se till att komma ut och röra på sig. Sen igår kom höstrusket med regn och så ännu mer regn. Det är inget som hindrar en löprunda med hundarna. Just under löprundan var det ett lite mer stillsamt regn.
När Sotis är på goshumör, då ser han till att han får gos och närhet. Vare sig det är hundar, Razzla den här gången, eller surkärringen Felix till katt som ligger bredvid.
Det är lite kylslaget i huset när vädret ruskar och ingen värme kommit på än. Men inte behöver matten frysa, inbäddad i soffan mellan Ruth och Razzla med en dator i knät. Vem kan vara närmast matten?
Efter att äntligen ha kommit ut på en löprunda på lunchen sov somliga gott, hundarna. Andra jobbade för brödfödan, matten.
