Trötta tjejer som ändå ser till att hålla sig där matten är. De är så fina Ruth och Razzla. Så lika men ändå så olika.
Efter Razzla var det Ruths tur. Körde repris med leta pinne som aktivering. I brist på annat roligare att leta efter fungerar en liten pinne alldeles utmärkt.
Eftersom vi skulle vara på Dalaborgsparken dag två av räddningssökshelgen låstes jag in där för att övernatta med plåtisen på lördagseftermiddagen. Perfekt med inhägnat område så hundarna kunde roa sig med att leta pinne. Upphör aldrig att förvånas över hundarnas nosar som hittar en liten pinne jag bara hållit i en liten stund på en stubbe. Notera tvärvändningen när Razzla fick vittringen i slutet.
Dag två av helglägret med räddningssök hade vi förmånen att få tillgång till Dalaborgsparken i Vänersborg inklusive lokalerna. Det blev sök i stora teatern, grå boden, lotteriboden, på dansbanan och utomhus. Själv figgade jag t ex ihopkrupen mellan bänkraderna i teatern för flera hundar. Figgade för flera olika typer av hundar, bl a blev det en hel del flörtande med tillbakadragna MASar. Duktiga hundar, förare, figgar och instruktör, det kan ju inte bli bättre. Razzla och Ruth tyckte att det här var toppen!
Bilder: Hamar & Hund
Testade på räddningssök när Hamar & Hund hade helgläger. Det var så roligt för både matte och hundarna som verkligen tyckte att det var lattjolajban.
Fredagskvällen var det instruktioner och stifta bekantskap med gruppen. Lördag var det dags för träningsdag 1. Började med motiverande sök för att få hundarna att fatta grejen före lunch. Efter lunch åkte vi till en ruin på Vargön. Ruth och Razzla tyckte att det var så kul! Roligt också att få figga för andra hundar och anpassa belöning efter hund.
Bilder: Hamar & Hund
Så är de här igen för det årliga besöket i hundpensionatet. Kul att se en hund som faktiskt använder hundkojan. Även om det bara var för att säkerställa att det inte skulle komma något vatten på henne när vattenhinkarna fylldes på. Hanen däremot, han bangade inte vattnet. Var inte helt lätt att få i något vatten alls i dem där vattenhinken när han skickligt skärmade av vattenvägen.
Det börjar närma sig höst. Även om det är varmt på dagarna så blir det kyligare på kvällen. Nu när det är svalare orkade Ruth springa hela tre kilometer ikväll innan hon tyckte det var dags att åka låda. Hon är väldigt nöjd när hon sitter där i lådan. En väldigt fin sensommarkväll, det var skönt att komma ut på en runda.
Det är inte klokt vilken växtkraft det är i tomatplantor. Det här är vad som har hänt på de senaste tio dagarna. Tänk om de stackars tomatplantorna hade fått komma i ordentligt med jord i juni istället för i mitten av augusti. Vad med tomater här skulle ha varit då. Några tomater blir det i alla fall i år så fröer från åtminstone ett par olika sorter kan sparas till nästa års odlingar. Får se om 2026 blir året då det inte prokrastineras tills det är nästan för sent.
Hundarna har tränat en hel del på att slappna av och vila det senaste halvåret. Det har faktiskt gett lite utdelning. Inte som att det funkar alltid men det går allt snabbare och bättre att komma ner i varv. Alldeles för tidigt i morse gav vi oss av till husbilsverkstaden. Det har varit något som glappat i elsystemet i plåtisen så elen har kommit och gått lite random så där. Så ut med hundar och hundburar ur plåtisen och in i husbilsbutiken. Så satt matten där och jobbade medan hundarna snabbt kom ner i varv och vilade medan vi väntade på bilen. De var även lugna när det traskade folk förbi. De fick varsin Frolic av en annan väntande kund. Det hanterade de också lugnt. Matten var mycket nöjd när vi körde därifrån både med hundarna som hade uppfört sig nästan exemplariskt och att de verkar ha hittat elfelet som förhoppningsvis är löst. En skruv som inte var ordentligt iskruvad som medfört glapp.
Förarstolen skruvades loss där på verkstaden så passade på att städa upp det sista släckpulvret som jag inte kom åt härom dagen. Det var i och för sig väldigt lite, hade tydligen kommit åt bättre än vad jag trodde.
Döm om mattens förvåning när vi satt på ett möte med folk i rummet. Matten öppnade transportburen och Razzla låg kvar. Rusade inte ut för att hysteriskt hälsa på alla i rummet utan fortsatte bara att lugnt ligga där och tugga på benet. Kontorshunden Razzla trivs i transportburen.
