Covid-19 is in the building. Jaha, så var det vår tur. Ett positivt provsvar på covid-19 för ett av barnen. Alla ska vara hemma hela veckan. Fullt hus alltså. Provtagning på fredag för oss andra om vi inte blir sjuka innan dess. Då är det väl bara att vänta på nästas tur men så länge jag är frisk är jag frisk. I såna här tider är det verkligen en fördel att bo på landet. Ingen risk att smitta andra under löprundan med hundarna. En löprunda som för övrigt gick rätt bra. Gott!
Det är sannerligen trångt i soffan ikväll, Sotis, Razzla och Rocky.
Först var Skálda inte speciellt sugen på att bli fångad i hagen. Sen var hon definitivt inte sugen på att gå in i hästtransporten. Men, efter lite hjälp kom hon på transporten till slut. Och tur var väl det. För så roligt hon tycker det är att dra iväg på tur med andra hästkompisar. För att inte tala om hur kul jag tycker det är att dra iväg på tur med mina hästkompisar. Dessutom med proffsig fotograf på plats i blåsten.
Verkligen en härlig blåsig dag på stranden.
Äntligen åtminstone lite tryck i benen igen under löpningen. Rocky börjar bli stark och drar bra. Han älskar det! Jag är närmare döden efteråt…
Det är mycket tänder i ett schäfergap.
Razzla har hunnit bli 10 månader och är nu förmodligen ganska fullvuxen. Alltså en typ fullvuxen schäfer. Som tycker att hon är en knähund. Det blir ganska trångt.
Scar verkligen älskar att gosa in sig hos hundarna. Den här gången är det Razzla som får sig en gosstund.
Konstellationen av sällskapande jobbarkompisar på hemmakontoret i form av Snyltkatten och Felix är inte helt vanligt. Åtminstone inte så nära varandra. Felix är en riktig surkärring men när hon vill ha mattegos går det tydligen bra att samsas om platsen redan är upptagen när hon kommer.
Har känt mig lite småkrasslig ett tag utan att egentligen vara sjuk och testade negativt för covid19 härom veckan. Så kom jag idag på att jag ju faktiskt inte är sjuk och därmed inte har någon ursäkt för att inte springa. Så det fick bli en löprunda med hundarna. Det tyckte de var kul. Det är en bättre takt för hundarna när vi springer. Då behöver jag inte hänga efter i sträckt koppel och bli tokig på hundar som drar. Å andra sidan har Rocky dragselen på när vi springer så då kunde han ju i och för sig gjort skäl för sina drag-gener från Siberian Husky och Alaskan Malamute. Men det är allt lite sisådär med draget. Även om Rocky är väldigt nöjd när han får dra utan att matten bråkar med honom.
Själv var jag mycket förvånad över att efter flera veckors löpuppehåll orka springa hela rundan och var mycket nöjd med mig själv. Visserligen är den bara knappt fem kilometer men i alla fall. Jag sprang. Garmin däremot var inte alls inne på min linje utan tyckte att det var en näradödenrunda med typ maxpuls mest hela tiden. Åsikterna om formen går uppenbarligen isär. När löppasset sammanfattades tyckte klockan att jag skulle vila 78 timmar för återhämtning. SJUTTIOÅTTA timmar. Får jag ligga på soffan, käka praliner och sträckkolla serier i flera dagar nu..?
De är så gulliga, Scar och Rocky, när de ligger och sover tillsammans så jag dör sötdöden.
