Under tiden Ruth och matten var på tjänsteresa i Stockholm gick ännu en motorsågskurs loss på träden i hagen. Nu börjar det ta på träden, det börjar glesa ut. Den här gången tog kursledaren ner ett kraftigt träd i motlut. Det kan tänkas att det blir en kurs till här. Mycket praktisk win-win det här konceptet.
De här tjänsteresorna ger många möjligheter till miljöträning. Det blev en promenad i Rålambshovsparken i ett vackert vintrigt Stockholm. Mycket folk och många hundmöten. Ruth var lite sugen på änderna men det blev det ingenting med. Hon hade nog gärna badat men här la matten in sitt veto.
Ocho, en stilig norsk skogkatt, håller span på inkräktaren. Han är väldigt nyfiken men håller behörigt avstånd. Ruth är så duktig. Det blir mycket miljöträning när vi är ute på våra resor.
En heldag med möte på Arlanda. Det är ganska trist tycker Ruth. Men hon var ändå nöjd att få vara med på eftermiddagen istället för att ligga i bilen. Matten var väldigt nöjd med hotellet som tyckte att Ruth kunde få vara med.
På väg mot Stockholm stannade vi någonstans före Smålandsstenar där det verkade vara mycket skog och inte för blött för det, nästan, obligatoriska tjänsteresespåret. Det blev ganska kort liggtid, drygt 35 minuter, ville köra vidare inom rimlig tid. Rutan satte spåret och apporterna som en smäck. Hon fortsatte att spåra även sista biten tillbaka till bilen. Nästan 700 m spår. Så kunde matten köra vidare med gott samvete och en aktiverad hund.
Det var en vacker morgon när Ruth och matten lämnade Rucklet. Det bar av på tjänsteresa till Stockholm.
Skurade köksgolvet. Golvet hann inte ens torka förrän Sotis hade sorkkalas. Det är otacksamt att städa. Fast matten är väldigt nöjd att katterna håller undan en hel del skadedjur.
En heldag i grönkläder. På förmiddagen ett spår för att träna antihundtjänst. Det blev en dryg kilometer att spåra med virrvarr, blindspår och lite andra förvirrande och förvillande påhitt från spårläggaren. Ruth är så duktig och tycker att det är så roligt. Det enda som hon tyckte var mer belönande än spåret var att hon tog en liten avstickare för det obligatoriska badet… men sen letade hon upp spåret igen och fortsatte spåra. Matten hängde på efter bästa förmåga med tanke på avåkningen från hästryggen igår.
Flygturen från hästryggen igår har minsann gjort sig påmind idag. Tror varenda muskel värker men färggrant är det i alla fall. Ena underarmen och andra armbågen tog ordentlig stryk.
Jaha, det ska tydligen kännas att matten lever. Det började så bra med en härlig ridtur i fantastiskt väder. Tills Skálda sprang in i en härva lös stängselståltråd. Blev livrädd, så klart med all rätt. Studsade som en gasell i sidled för att undkomma och matten föll i en båge baklänges och landade pladask på rygg. Är väldigt glad att jag envisas med att ha skyddsvästen, och så klart ridhjälmen, på när jag rider. Är ordentligt mörbultad i rygg och nacke men inget verkar trasigt. Underarmarna fick sig också en ordentlig omgång vid landningen. Trots tjocktröja och vintervarseljacka blev det skrubbsår och på ena armen ordentliga blåmärken.
Som alla härdiga hästtjejer var det bara att inte känna efter så mycket, resa sig och gå för att fånga in hästen som stannade en bit fram. På behörigt avstånd från den attackerande ståltråden där hon nog stod och funderade på varför matten fortfarande var kvar i det farliga.
Fångade in hästen och med en stor dos övertalning gick hon motvilligt med på att gå tillbaka så att matten hjälpligt kunde hänga ståltrådshärvan runt en stängselstolpe.
Sen var det bara att sitta upp och rida vidare. På en islandshäst som trodde hon var ett hispigt fullblod. Nästa stora utmaning var ett barnvagnsekipage som var fullkomligt livsfarligt. Var nog första gången jag hörde en islandshäst riktigt varna för fara med ordentliga utblåsfrustningar. Så då fick matten promenera före för att komma framåt och förbi. Sen gick det att sitta upp och rida igen.
Men för övrigt var det en lugn och trevlig ridrunda…
Rid förbi försiktigt ungefär där pilen är placerad tills ståltråden är ordentligt åtgärdad.
