På benen igen

Igår på fjärde dagen gav sig febern äntligen. Idag har jag kommit ut på andra sidan om säsongsinfluensan typ A. Det var ingen covid den här gången. Covid hade vi här i Rucklet förra våren. Det var en barnlek jämfört med den här säsongsinfluensan. Den var ingen höjdare och då har jag ändå fått en lindrigare variant än flera andra i vårt smittoträsk. Det är nåt att vara glad för och som jag gladeligen tillskriver mitt sörplande av den fantastiska probiotikan hemgjord kefir. Kefiren har förmodligen stor del i att baciller och virus bekämpas effektivt. Det är inte gott men som medicin är det bara att gilla läget.

Hundarna som klättrat på väggarna, förutom när de slappat med matten i soffan då förstås, under fyra helt aktivitetslösa dagar fick äntligen komma ut på lunchpromenad. Det var kanske inte en av mina bästa idéer att dra ut på en knapp femkilometers prommis i rask takt med två galna hundar så här första feberfria dagen men det finns få saker som åtminstone tillfälligt rensar ur bihålorna så effektivt som att röra sig ute i kylslaget väder. Så skönt att vara på benen igen! Då är det bara hostan och bihålorna som det ska bli ordning på.