Buntbanden som användes för att laga foderringen provisoriskt höll längre än förväntat. Det är bra grejer det där med buntband. Igår gav de i alla fall upp. Ut i skiten och skruva ihop foderringen igen. Man får inte vara rädd att skita ner sig när man håller på med hästar. Den här gången hade jag investerat i dubbla brickor och längre skruv. En bricka på vardera sidan av ringen så att inte skruvskallarna går igenom hålen i plasten igen som det gjorde efter hästarnas nötande på den där ringen. Den har ändå hållit förvånansvärt bra med tanke på att det är plast som står ute året runt och stora tunga djur som ibland är rätt hårdhänta med den där ringen. I drygt fyra år har den stått här och skött sitt uppdrag. Hoppas att den håller ett tag till nu när den fått uppgraderad skruvanordning.
Det var inte ett helt lätt uppdrag att få ihop den med kylslagen temperatur och gegga. Dessutom ett gäng nyfikna och supersociala unghästar som gärna ville gosa istället. Lyckades efter en hel del slit.
Kommentarer
No Trackbacks.