Löpning

Tonåringen skulle ha sprungit med, vi hade planerat för en sjua men han var sur och kunde inte bestämma varken när eller om han tänkte springa så jag sprang själv. Första rundan med Fille. Han höll på att ta livet av mig. Sen hem och byta hund. Hugo hade bråttom i början. Tänkte att vi springer väl på tills jag spränger mig eller han kroknar. På sätt och vis var det väl tur att han kroknade först. Sen harvade vi på.  Hade svårt att andas ordentligt ända tills Hugo och jag kom till första backen en sisådär 6 km senare. Jag orkar lite mer än Hugo än så länge. Hade t o m lite ork kvar på slutet till att öka tempot något. Är fortfarande förundrad över att det alls går att springa på så lite mat…