Trots att stängslet låg ner bitvis efter stormen räknade jag in alla hästarna i hagen. Tur jag har mina två gamla ston som inte går i närheten av elstängslet även om det ligger ner på marken. Nu är de i den nedre hagen som är hel och dörren är åter öppen till stallet så att de kan gå in om de vill så jag kan sova lugnt i natt och vet vad som står på agendan imorgon… stängsling.
Skönt att inga är på rymmen.
Försök få lite sömn.
Ta hand om dig.
Om vi också hade gått på fyra ben hade vi nog klarat blåsten lika bra som hästarna.
Vilken fridfull bild! Sov nu och så skönt att allt gått bra!
Fick sovit några timmar. Strömmen kom tillbaka vid ett. Då stod frysen och skrek att den var för varm och lilleman var uppe på sin vanliga panikslagna nattskräcksvandring. Tänk vad det är skönt att sova men nu är det nog dags att ta tag i livet efter stormen…
Jobbigt med hans vandringar =( Kan kamomilltea hjälpa? Kram på er!
Vi hade några lugna nätter men nu är han tillbaka med nattskräcken varje natt. Det skär verkligen i hjärtat att se sitt barn helt panikslaget. Har inte provat kamomillte. Kanske ska försöka med det men det är gott direkt.
Både min syrra och son har haft svår nattskräck. Det är skitjobbigt.
http://www.eckerberg.se/be/nattskrack.html
Denna artikel hjälpte mig jättemkt. Något som lugnade sonen var att lägga handen på hans bröst och sjunga, så han kände igen våra röster.
Det är verkligen hemskt! Han brukar vilja att jag kramar honom och så pratar jag med honom. Härom kvällen läste jag ett kapitel i boken vi läser. Det fungerade rätt bra. I natt var jag själv för trött för det. Hade precis hunnit somna när jag blev väckt igen. Värsta varianten av väckning… Det går över relativt snabbt och han somnar om men fy under tiden.
Väckte honom ett tag innan attackerna kom. Det hjälpte faktiskt lite. Får göra det igen en vända…
Ja fy fan.
Får du kontakt med honom?
Det är väl det som oftast är grejen. Deras svarta ögon, skriket som sabbar trummhinnan. Sonen eller syrran var inte kontaktbar. Kramade man dom så sprattlade dom och slogs… fruktansvärt.
Och händer runt 23tiden varje gång, som en klocka. Helt galet
Numera vill han gärna att jag kramar honom men han sprattlar mest omkring helt panikslaget. Han säger ofta att han är så rädd men det går liksom inte att föra något samtal. Reser sig upp, jag lägger honom han sätter sig osv.
Det är så jobbigt, hoppas det blir bättre.
Sonen har detta nästan aldrig längre. Det är skönt 🙂
Förstår det. Hoppas det går över för lilleman snart också. Det borde ha gjort det för länge sen… han fyller tio i januari.
kramar, både storm och barnkram
Tack +Anne Kekki! Kram
Usch lider med er! Min galna växtvärk var ju inget och jag låg där med mina nallar… Kram till er!
Tack och kram +Hanna-Mia Kullman!