Det är ett fasligt snöoväder ute. Skönt att få vara inne och färdig med hästarna så jag inte behöver gå ut mer idag. Halvan verkar också ganska nöjd med att vara inne.

I snöstormen råkade jag titta ut på altanen och vad stod kvar där om inte dahliorna. Ve och fasa, dem hade jag alldeles förträngt! Har jag mördat dahliaknölarna nu i kylan tro..?
Hoppas att det är samma livsvilja i dem här som det var i den stackaren som härom året glömdes bort hela vinter i ladan eller den som faktiskt överlevde en vinter ute vid husknuten.
Det där att få ner vitlöken i jorden i tid är tydligen inte min grej. Nej, när det verkligen är nästan försent och gärna när det mörknat, då händer det. Det var minusgrader i natt men plus under dagen. Planterade vitlöksklyftorna. Det blev ett badkar och två pallkragar, totalt 37 klyftor. Hällde på lite dynga som förhoppningsvis värmer något plus bäddade med halm. Bara att hoppas att det inte var för sent. Det känns verkligen väldigt bra att vara självförsörjande på vitlök.
Det blev två pallkragar och ett badkar som står för den här vändans vitlöksodling. Det ska tydligen gå fyra år mellan odlande av vitlök på samma ställe.
Den här helgen har Razzla, och kanske framför allt matten, haft lydnadsträning för Monica Holmgren i Schäferklubben Sk Warbergs regi. Sju hundekipage och några åhörare var med. En mycket lärorik helg med många tips och tricks. Det är inte helt lätt det där att träna hund. Razzla har stor potential. Frågan är hur stor mattens potential är.
Plåtisen har fått nya vinterdäck och fälgar. Dessutom har den fått rostskyddsbehandling och en tvätt. Nu kan vintern komma.
Efter första natten i plåtisen med hundarna i ruggigt höstväder var framrutan täckt av kondens på insidan. Det tog sin tid före framrutan hade torkat så pass så att vi kunde köra iväg på morgonen. För att slippa kondensen på insidan av framrutan beställdes ett Masa vintertäcke till plåtisen. Vintertäcket levererades imponerande snabbt, lämpligt nog igår så att det precis hann hämtas före vi skulle köra iväg på tjänsteresa med övernattning igen. Var lite orolig före det skulle monteras hur sjutton det skulle gå. Det hade jag inte behövt vara. Det gick förvånansvärt lätt att trä på det där täcket. Täcket var blött men inte en tillstymmelse till kondens på framrutan på morgonen. Mycket nöjd. Vintertäcket väger nästan inget men det tar sin plats när det ska hängas att torka. Glömde ta en bild med täcket på och så kul var det inte att montera att det åker på igen bara för en bild.
Skálda är en känslig häst så hittills har hon ridits med bara grimma. För några månader sedan fick hon prova att under en kort stund få bettet i munnen vid tre tillfällen. Idag fick hon så träns på sig utanpå grimman hela ridturen för att vänja sig vid bettet. Till mattens stora förvåning opponerade hon sig inte alls. Det var rent av en baggis. Det var inte ens ett bekymmer att tugga med bett i munnen. Men passera får och grisar, det gick INTE.