Fick blodad tand – barbacka på Birkir med Melódia på släp

Fick blodad tand igår. Det gick faktiskt riktigt bra det där att rida barbacka med bara ett grimskaft och ha Melódia som handhäst. Så en barbackarunda fick det bli med Melódia på släp. Tog dock dubbla grimskaft till tyglar på Birkir idag. Riktigt så mycket vardagsedge som enbart ett grimskaft fick räcka igår.

Det är så roligt att rida honom. Pigg och framåt. Med ett härligt steg. De enda gångerna jag fick kliva av var förbi första grannstället med hästar (måste vara väldigt läskigt där för det var likadant för både Skálda och Birkir) och när vi skulle under motorvägen. Birkir är inte redo att våga sig under motorvägen utan någon modig som går före. Men då går det bra.

Trav på eget initiativ blev det genom den lilla skogen. Det är en konst det där att sitta kvar barbacka på en häst i trav med en handhäst på släp när hästen väljer att ta en 90-graderssväng in på en annan stig… tur han har mycket man att hålla i ett stadigt grepp. Inte blev han speciellt berörd av att jag fick nypa åt ordentligt med benen för att rädda upp situationen. Han är helt enkelt en underbart trevlig häst Birkir. Både ridmässigt och socialt. Dessutom är han snygg också. Och jag är inte partisk… inte alls.

Birkir har verkligen kommit på att det är kul det här att komma ut på ridturer. När jag skulle sätta på honom grimman stod han vid hösilaget. Han gick direkt iväg och ställde sig i position vid grinden där jag satte på honom grimman. Där stod han sen snällt och väntade tills jag hade fått tag på Melódia och vi gick iväg.