Misslyckande och mod

Efter mitt misslyckade försök att byta glaset på lillemans iphone igår har jag funderat på det här med mod. Det finns en hel del ordspråk på temat:
Våga, vinn 
Att inte försöka är att dö en smula
osv.
 
På en kurs jag gick för kanske åtta år sen nu var ett av momenten att be min omgivning att ur en hel drös med egenskaper välja ut de fem som de tyckte bäst beskrev mig. Flera av dem jag frågade valde då bl a modig. Hade aldrig själv sett mig som modig och blev väldigt förvånad. Sen dess har jag funderat en del på det här med mod.

Vad innebär det egentligen att vara modig? Är det modigt att göra farliga saker? Är det modigt att göra saker man aldrig gjort förut? Är det modigt att ge sig på att göra saker som man inte är säker på att man kommer att klara av?

För mig är mod flera saker:
Att våga gå min egen väg och ha en egen åsikt.
Att göra det jag är rädd för. Det behöver inte vara farliga saker men som jag upplever som orosmoment, t ex att gå på en lunchhirl med nya människor eller som när jag valde att ta min lille son med mig, flytta 70 mil och börja plugga på universitet istället för att fortsätta jobba i det trygga familjeföretaget.
Att göra det jag inte behärskar, t ex försöka byta glaset på en iphone.

Är det då egentligen ett misslyckande när det inte går vägen..? Även om det kanske kan kännas så direkt efteråt, så är det ändå inte det. Prövar jag aldrig att göra saker jag inte vet med mig att jag kommer att klara upphör utvecklingen av mig som människa och det vill jag verkligen inte vara med om. Alltså kommer jag även fortsättningsvis ge mig på att göra en massa saker jag aldrig gjort förut eller som är högst osäkert om jag kommer att lyckas med. En del kommer att misslyckas, en del kommer att lyckas och så går livet vidare!

Beträffande det där att göra farliga saker, tycker jag mest att det är dumt…

Vad är mod för er?