Gott Nytt År & God Fortsättning från rucklet!

Gott Nytt År och God Fortsättning!

Nyårssupéns huvudrätt bestod av en repris från igår på lillemans begäran (snacka om mammans förvåning…?): lax med potatis och rotfrukter i ugn, till det en kall sweetchiliyoghurtsås. Mycket enkelt och mycket gott! Tonåringen och jag åt så magarna stod i fjorton hörn. Allt tog slut och jag hade gjort mycket rotfrukter, väldigt mycket…  Lilleman har en surdag och åt lite under protest…

 Fick äntligen ändan ur att för första gången göra vaniljpannacotta. Hur det har kunnat ta så lång tid är helt obegripligt eftersom det är en av de godaste efterrätterna jag vet. Såg i alla fall idag en nyårsmeny med just vaniljpannacotta till efterrätt, fick inspiration, rotade i skåpen och visst kunde jag leta fram gelatinblad.

Recept:

5 dl grädde

0,5 dl råsocker (eller vanligt socker)

1 tsk vaniljsocker

3 gelatinblad

Blötlägg gelatinbladen.

Blanda grädde, socker och vaniljsocker i en kastrull. Rör ihop. Koka upp. Ta av från spisen. Rör i gelatinbladen, i den varma men inte kokande mojan, tills de är upplösta. Häll i skålar, glas eller något annat lagomt. Ställ kallt i 2 h. Klart. Lätt som en plätt!

Fördelen med att göra saker hemma är att vi kan få det precis som vi vill ha det. Här blev det alltså kolasås till vaniljpannacottan. Tonåringen är inte speciellt förtjust i att blanda i bär eller annat men nästa gång ska jag nog försöka ha ett litet syrligt tillägg i form av t ex hallon. När jag hade ätit upp min portion kom jag på att jag precis tryckt i mig ungefär 1 dl grädde. det blev nämligen fem portioner varav jag åt en. Är kanske tur jag inte bara sitter stilla. Tonåringens kommentar var “Du skulle väl behöva en sån där om dagen så mycket som du springer…”. Gott var det i alla fall och det här kommer jag definitivt göra fler gånger!

Hugo hade stora förhoppningar om godsaker… en riktig dräggelhund. Vem är det Hugo alltid sätter hoppet till i första hand..? Tonåringen… 😉

Hoppas att grannskapet har vett att undvika skjutande av raketer, smällare och annat elände. Än så länge tror jag inte någon av hundarna är rädda men Hugo drar igång vakten vid minsta smäll. Kan bli livat är jag rädd…

Ludde, älskade Ludde, som var helt skräckslagen vid första smällen vilar numera den eviga fridfulla sömnen.

Ett år hade jag en helt vettskrämd häst också när grannarna i åkern mitt för hennes boxfönster började bränna av raketer. Hon höll på att springa ner boxdörren i ren panik. Hoppas att det inte inträffar några incidenter i år.

Nyår blir alltid en kväll att vara hemma just för eventuella incidenter p g a alla dessa förbaskade raketer…