Snorpan – arbetsrosabotör

Ni som brukar umgås med katter känner säkert igen det där att en katt som vill ha uppmärksamhet… hon ser till att få uppmärksamhet. Snorpan kom till soffan idag. Det var i o f s roligt för det har hon knappt gjort på evigheter. Hon är inte så förtjust i jyckarna och jyckarna envisas ju med att vara där i soffan. Snorpan var världens goaste kattunge. Vi hittade henne i åkern där hon satt och skrek borttappad av morsan vid väl unga år. Så vi var extramamma åt henne och det skapar väldigt speciella band. Hon fortsatte att vara världens goaste misse fram tills dess att hon hade fått några kullar kattungar och bestämde sig för att det var alldeles för rörigt inne med kattungar och hundar och helt enkelt flyttade ut i stallet i ca ett år. Sen dess har hon blivit något förvildad men när hon tycker att hon vill gosa, då ska det gosas… helt på hennes villkor. Klappar jag inte, då biter hon… klappar jag, då biter hon för att det är så skönt och jag ska klia mer. Ikväll kom hon nu i alla fall och hade bestämt sig för att det var gos- och klidags. Hon var typ överallt… låg på mina ben en stund, kom och la sig på magen och armarna så att jag inte kunde skriva på datorn, la sig på tangentbordet, klampade omkring, bet lite, klamrade sig fast på mina ben en stund igen (vet ni hur välvässade en utekatts klor är..?), skulle bli kliad, la sig på jobbpapprena osv…

tills hon till slut kom till ro och somnade… självklart på jobbpapperna, var annars..? Hur ska jag nu kunna jobba..? Att flytta på henne är förenat med livsfara… 😉