Jag har så svårt för att slänga sånt som det finns hopp om liv om. Så varje vår när jag ser över, rensar bort vinterns vissnande blad och beskär pelargonerna fullkomligt drunknar Rucklet av pelargonsticklingar. Jag har åtminstone kommit så långt i pelargonterapin så att jag inte sätter varenda liten bit även av de helt kala stammarna till sticklingar, det gjorde jag förr. Det blir oändligt många ändå. Än så länge är det säkert över tvåhundra sticklingar. Och än har jag inte gått igenom alla övervintrade pelargonerna. Var ska jag göra av alla sticklingar sen när de behöver planteras om..?
Note to self: Spara INTE varenda möjlig stickling av pelargonerna!
Kommentarer
No Trackbacks.