Plötsligt händer det. Knät är nästan på banan igen och vinterväglaget är borttöat. Jag rider igen. Inte bara en gång i förrgår utan idag igen. Då kan det väl nästan börja kallas för en vana igen.
Tanken med att jobba hemifrån, när det nu inte är påtvingat av coronapandemin, är att kunna ägna ljuset under dagtid för hästar och hundar och jobba i kapp på kvällen när det ändå är mörkt. Det har under lång tid bara varit arbete och åtaganden som tagit i stort sett all tid. Min tid har det inte blivit så mycket av med. Men idag har det varit precis en sån dag som varit som den borde. Jobb fram till lunch. En hundpromenad med hundarna och sen en ridtur. Jobb och sen hundträning på brukshundsklubben i Varberg. Arbetsdagen avslutades sen med ett sista kvällsskift. Det känns bra!
Inemellan blir det många som trängs i soffan under arbetsdagen, Razzla, Sotis och Citrus.
Det är ändå något alldeles speciellt den där känslan att rida på en häst från egen uppfödning. En ridtur på Skálda gör gott för både kropp och själ.
Kommentarer
No Trackbacks.