Har länge varit bekymrad för statusen på altanen och att någon ska trilla igenom och göra sig illa. Den var helt genommurken på sina ställen. Rätt många ställen rent av… Idag plötsligt hände det grejor. Tonåringen kämpade hårt med hammaren och rev altanen. Han gör inte mycket men när han väl gör något är han väldigt duktig!
Jag släpade allt bortrivet material som bokstavligen fyllde hela hästtransporten. Får bli en vända till återvinningsstationen på tisdag och tömma den. Var en blåsdag och lyckades så klart få en riktig snyting i ryggen när den främre dörren blåste igen med kraft rätt på mig. Ajajaj… det är som vanligt. Är huvudet dumt får kroppen lida… Är nu sliten som sjutton efter ett redigt dagsverke. Ikväll får det bli soffläge och en slapparkväll.
Nu så… ska bara resten bort också. Stenplattorna är inte att leka med att lyfta bort de heller. Ska nog faktiskt ta fram skottkärran när det ska göras. Men det får bli en annan dag…
Då återstår bara att få till en ny altan. Några tips..?
Pingback: Lycka kan vara en färdig altan | Haargaard