Ni vet den där känslan när man kommer på något väldigt viktigt. Något som var väldigt viktigt att ni skulle ha kommit ihåg… Den känslan slog ner alldeles nyss här i rucklet när jag insåg att jag satt på vattnet ute i hagen till hästarna och sen glömt att ställa klockan på ringning när det var dags att stänga av… och givetvis glömt bort att vattnet stod på. Rusade ut med en puls som det anstår ett katastrofläge och stängde av vattnet. Har stått på någonstans mellan 1,5 – 2 h skulle jag tippa. Som tur är verkar det förutom att det numera är en sjö i hagen som att brunnen, pumpen och hydroforen klarat pärsen. Kanske ska vara tacksam över det rätt dåliga vattentrycket och att det trots det torra vädret ovan mark verkar vara ett stort vattenflöde under mark… Det där att tömma brunnen har jag annars erfarenhet av och det kan jag meddela… det är ingen höjdare. Ställer vattentillgången i rucklet ur spel för ca en vecka.
Det syns inte speciellt tydligt på bilden (det där med att ta kort med iphonen när det är mörkt med blixt fungerar så där) men det går att skönja allt det mörka vattnet nedanför och till höger om vattentunnan.
Kommentarer
No Trackbacks.