Kom ut på gårdsplanen och såg grannkatten, den röda som på sannolik grund är far till alla kattungarna i Rucklet förra året, stå och skjuta rygg precis utanför ladugårdsdörren och Hugo som på någon meters avstånd liksom gärna ville komma åt katten. Inte så där hysteriskt, som när igelkottar får för sig att Rucklet verkar vara ett bra ställe att traska omkring på inom tomtinhängnaden, utan rätt lugnt. Katten som brukar försvinna som en avlöning när jag visar mig var fullständigt paralyserad där i sin försvarsställning och såg ut att undra vad sjutton det var som hade hänt. Det förstod jag sen, när jag såg både att hunden hade slafsat ner katten och alla blödande rivsår i Hugos ansikte, att de hade varit i närkamp innan. Fick i alla fall lyfta upp katten och förflyttade den till säker mark på baksidan av ladan där inga hundar har tillträde. Det tog en liten stund av fortsatt funderande kring vad det var som hade hänt före katten gick iväg.
Det är inte ett helt smart drag att traska innanför staketet runt Rucklet om man är en katt som inte hör hemma här. Där kan vi snacka vardagsedge. Det var tur att katten slapp undan med livet i behåll.
Hugo hade tur vad det verkar med rivsåret vid ögat. Det ser ut som att det bara är hud och inte själva ögat som fått sig en välförtjänt snyting.
Kommentarer
No Trackbacks.