När vi bodde inne i Tvååker för sisådär 15-16 år sedan, fick jag av min gamla gulliga granne Anna-Lisa skott av änglatrumpeter. Hon hade fantastiskt fina plantor översållade med fina blommor. Jag kan konstatera att min talang för änglatrumpeter lämnar en hel del övrigt att önska. En planta har dock av någon outgrundlig anledning lyckats att om inte frodas så åtminstone överleva mot alla odds. Idag förbarmade jag mig över den där stackars försummade änglatrumpeten. Den fick ny jord. Det har den säkert inte fått på minst fem år. Inte gödsel heller. Men den har kämpat på och liksom vägrat att ge upp. Det får den ändå ha en eloge för. Kanske att den rent av kan få lite gödning under sommaren också så kanske den kan återuppstå till den glans en änglatrumpet kan leverera till nästa sommar.
Kommentarer
No Trackbacks.