Det är en märkligt varm höst i år. Har dragit upp skadan Hugo bjussade på för ett par år sedan. Det som jag då trodde var ett stukat knä visade sig senare vara en meniskskada. Nåja, den höll sig i schack med träning. Sen coronaeländet drog igång i våras har det inte blivit någon gymträning vilket efter en springtur för några veckor sedan resulterade i ett uppsvällt knä som inte gick att varken böja eller gå på. Ett läkarbesök skickade mig till sjukgymnast på Kusthotellet. Och härom dagen var det dags för andra återbesöket. Hade lite tid före så passade på att miljöträna hundarna med en härlig promenad fram och tillbaka på strandpromenaden. Det bjöds på både folk, löpare, cyklister, en liten bjäfsande fjanthund och ett möte med en stillsam och trevlig jycke av spanieltyp. Förutom allt som behövde sniffas på förstås. Hundarna skötte sig mycket bra. För att vara så otränade på det där med promenader i befolkad bygd tycker jag de är så duktiga. Knät har verkligen återhämtat sig ganska bra men är långt ifrån fullt fungerande. Det där med promenad var det väl inte helt förtjust i men sånt är livet.
