Jaha, tre dygn höll isoleringen av Loke i trädgården. Sen rev han helt enkelt stängslet så var det tvunget att släppa ut honom till resten av flocken.
Släpade ut ungdomarna för att hjälpa till att laga stängslet provisoriskt. Eller nåja, släpade ut den ene, den andre hjälper så gärna till. Det var bra så fick de jobbat lite.
Bolltokiga Razzla fastnade visst på bild också.
Lagat provisoriskt:
Lokes demolering av stängsel:
Inte nog med att Loke tyckte att min fina vita ros var en lämplig middag. Han undersökte också om orkidéerna, som äntligen har fått komma ut på sin årliga semester under magnolian, hade potential som middag.
Orkidéerna verkade som tur är inte falla honom i smaken.
Loke vill ut och Audna vill in. Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet…
Konvalescenten Loke är inte helt nöjd att vara avskild från flocken. Resten av flocken är inte helt nöjda med att Loke har tillgång till grönt gott gräs. Livet är orättvist!
Konvalescenten Loke går i trädgården medan hovbölden läker. Det är ett trevligt middagssällskap även om jag kan tycka att han kan ge sjutton i att äta upp min fina vita ros till middag.
Alltså det som inte går att laga med silvertejp. Det är trasigt. Såg över Lokes bandage om den dränerade hovbölden. Silvertejpen var sliten så det blev till att lägga på ett nytt slitlager. Då håller det förhoppningsvis nåt dygn till den där bandageringen.
Loke är visserligen nöjd med allt det gröna att äta här i trädgården men han är inte helt nöjd att gå själv. Kan tycka att han borde vara ganska nöjd att gå här och äta allt det gröna i lugn och ro men han längtar ut till surkärringarna i hagen.
Razzla har röntgat armbågar och höfter. Röntgensköterskan tyckte det såg fint ut. Bara att hoppas att SKK gör samma bedömning.
Loke var plötsligt blockhalt på höger fram. Sen tycktes han bli lite bättre för att bli ännu sämre igen. Idag var veterinären här. Jag som varit så orolig för att det var något riktigt allvarligt brast näst intill ut i ett halleluja över diagnosen hovböld. Nu är hoven urgröpt, varet utrensat, hålet tvättat och hoven bandagerad. Tänk att bli så glad för en hovböld.
Redan på kvällen gick han bättre på benet.
Kom hem och hittade inte mina Foppa-tofflor.
De satt fast i geggan i hagen. Ett barn hade gått ut i mina tofflor, satt fast dem i geggan i hästhagen, gått in barfota och lämnat tofflorna där.
Livet som familjehem med ADHD i huset.
Fina fina Snyltkatten finns inte mer. Till slut gick det inte längre. Inga tänder hade han kvar men han åt med god aptit av hundarnas mjukmat. Magrare och magrare blev han trots att han åt jämt. Försökte medicinera för hypertyreos, som gamla katter tydligen ofta får, för att komma till rätta med att han magrade av. Det där att äta medicin det gick bara ett tag genom att gömma tabletten i bredbar leverpastej. Sen kom han på den där tabletten och slickade helt enkelt i sig all leverpastej och lämnade tabletten.
Vi är så ledsna. Vi kommer sakna vår älskade Snyltkatt! Tröstar oss med att han fick ganska många bra år här som bortskämd katt i Rucklet efter att ha haft ett slitsamt liv innan. Det är inga katter som någonsin har sluppit undan med så mycket som Snyltkatten. Här på slutet satt han mer eller mindre redan till bords när vi skulle äta och tyckte att det dröjde för länge innan han kunde få resterna.
Det går åt en del avmaskningstabletter när åtta katter ska avmaskas. Rena rama löpande bandet.
