Efter en fantastisk dag uppför fjället ut i ödemarken och en god middag tillagad över öppen eld i Silesjaure så skulle det då sovas. Och det skulle sovas under bar himmel för det skulle tydligen vara helt fantastiskt. Här följer en kort redogörelse för min natt under bar himmel på fjället med lite frost på morgonkvisten.
Bottnade mot marken med en renfäll och sen mitt eget nyinköpta superduperliggunderlag. En sovsäck för ner till -5. Yllestrumpor, ylleunderställ, en extra tunn ylletröja, tjock ylletröja, skaljacka i goretex.
Försökte sova. Gick så där. Frös. Det var trångt i sovsäcken. Försökte dra upp sovsäcken så att jag var helt inbyltad. Fick cellskräck och smått panik. Öppnade sovsäcken så att armarna skulle kunna komma fria och försöke bylsa stängt den. Frös.
Somnade någon timme.
Vaknade av att jag låg bredvid liggunderlaget. Den halkiga sovsäcken hade glidit av. Trots att det var ett ganska slätt underlag. Fuktigt så att sovsäcken var blöt på utsidan. Frös. Kom på att jag kunde dra på mig ridbyxorna och extra tjocksockar. Tänkte att det kanske kunde tänkas vara varmare och något mindre halkigt om renfällen placerades ovanpå liggunderlaget istället för under. Kallt och ruggigt som satan under tiden jag kröp ur sovsäcken, flyttade runt på renfällen och bylsade på mig. Krånglade mig ner i sovsäcken igen. Det var fortfarande halkigt. Frös.
Stirrade på himlen. Stjärnklart. Vackert. Tyst. Frös. Funderade på om det skulle kunna tänkas komma någon älg eller nåt traskandes.
Slumrade korta stunder. Ålade däremellan runt för att försöka hitta lämplig ställning för att kunna somna. Hoppade tillbaka det halkade. Frös.
Nu har jag testat att sova under bar himmel en klar och kall natt på fjället. Då var det gjort, check!. Jag känner inget som helst behov av att göra om det.
