Så kom igelkotten på besök igen. Trodde att de bara var nattaktiva men den här visiten var redan vid 15-tiden. Den är inte speciellt förtjust i Ruth, och antagligen inte i mig heller, så den gick sin väg igen.

Kors i hela taket. Plötsligt händer det. Började renovera kontoret för drygt fyra år sen. Sen tog lusten och orken slut. I några omgångar under åren har jag tagit en dust med det där rummet. Målat taket, spacklat och slipat. Men det var längesen sist. I förrgår kväll kom jag så igång igen och penslade på ett förlager vävlim på väggarna. Ikväll jagades båda sönerna igång och fick ägna sig åt att tapetsera renoveringstapet som kvällsnöje. Och nu är renoveringstapeten på plats. Imorgon ska det handlas tapet och kanske rent av golv också. Kanske att det kan bli färdigt det där rummet någon gång.
Ruth var lite upprörd. Det visade sig vara en igelkott under trappen. Varför ska igelkottarna vara precis vid huset? Nu fick alla dörrar ut stängas för att lugnet åter skulle lägra sig i Rucklet. Så ingen frisk kvällsvädring i det alldeles för varma huset. Varför är igelkottar så extremt frustrerande för hundar? Matten är väldigt nöjd att det traskar runt en trädgårdshjälpreda till igelkott på tomten som smaskar i sig allehanda skadedjur. Ruth inte alls.
Nu när Lokförare Bergfälts jätteärt och Störbrytböna har landat i odlingsbädden blev det dags att fixa en klätterställning. Tog jordankare och slog ner på vardera sidan om planteringsraden. Borrade i några fästskruvar på sidostolparna. Och sen blev det återbruk av balsnören. Inte blev det speciellt vackert men förhoppningsvis fyller det sin funktion. Sidostolparna är 2,4 m höga. Det borde väl räcka som stöd?
Katterna, åtminstone några av dem, är ena riktigt duktiga jägare. De kommer ofta hem med vattensork, skogsmöss och näbbmöss. I morse låg det en redig råtta i present på altanen. Duktiga katter! Det är tur den låg stendöd utomhus. Matten hade dött om den där hade släppts levande inne i köket som så ofta är fallet med katternas byten.
Så kom de äntligen ner i odlingsbädden, fyra Lokförare Bergfälts jätteärt och sex störbrytbönor efter förbehandling med punktvattning i torkan. Det är nog första gången det någonsin har odlats någon form av både ärtor och bönor här i Rucklet. Kanske något halvhjärtat försök för länge sen som är förträngt vid det här laget. Återstår att fixa något att klättra på. Förhoppningsvis blir det bra det där. Har stora förväntningar på den där jättesockerärten.