Kom hem efter jobbet igår kväll efter en lång dag borta. Hittade en flaska lacknafta i sängen. En full flaska. Med ett tuggat men fortfarande fast lock. Flaskan läckte dock lite när den lyftes till ett hundsäkert ställe. Tänkte att han nog inte hade fått i sig något men vad kvällen led blev han allt rätt slö men visade inga andra tecken på att han skulle må dåligt. Förmodligen hade han fått i sig lite lacknafta och minst i alla fall sniffat en dos. Försökte få tag på Slöinge Djursjukhus där mitt i natten men inget svar. Googlade och efter att ha läst om små barn som får i sig lacknafta så blev jag lugnad. Det verkade inte vara superdupergiftigt. I morse messade jag husveterinären som lugnade med att det nog inte var så farligt. Ge lite mer mat för att späda ut giftet lät medicinen. Så fick det bli. Hugo var lite piggare på morgonkvisten men stackaren var nog rätt bakfull. Så kan det gå… är huvudet dumt får kroppen lida.
I kväll var han som vanligt igen. Skönt!
Nu går det att skratta åt den här Hugohistorien också. Det börjar bli en samling historier. Han är en påhittig gosse den där Hugo. Hundarnas motsvarighet till Emil kanske.
Pingback: PundarHugo har återgått till mjölkprodukter | Haargaard
Pingback: Maja är väldigt halt och har ont | Haargaard